Kickis skrivklåda

Athena längs fram t.v.

Min kompis Athena jobbar på tidningen Amelias kansli och hon gör något som kallas för skrattbloggen, kolla här! Athena och jag jobbade på Jarowskij med tv-programmet Fling en gång i tiden. Ett av de två roligaste jobb jag har haft, vi hade så jäkla kul! Bilden är tagen en kväll när Athena hade arrangerat ett mingel för oss flingare där vi alla skulle vara klädda i svart för vi var muslimer… Eller hur var det nu, Athena?

Amelia t.v., Jenny Nittzell.

Muslimska festen var jäkligt rolig, men den slog inte Miami-festen när jag och Amelia Widell hällde champagne på varandra på Solidaritet. (Du behöver inte skämmas å mina vägnar, det gör jag så bra själv.)

Gabriel Wachtmeister, femte hjulet i Miami-utstyrsel, Jenny igen.

Två av de allra härligaste människorna jag jobbade med på Fling var Gabbe och Jenny. Hela Fling-halvåret väntade vi andra på att de skulle bli ihop, men det dröjde tills långt efter avslutade inspelningar innan de fick tummen ur. Nå, ingen höjde ens ett ögonbrynshår när det väl hände. Synd bara att det inte gick fortare, de där två är som gjorde för varandra. Eller hur, Athena?

Som dotter till en 40-talist tillika hamster har jag fått lära mig att det är fult att kasta bort saker. Så nu sitter jag här med en bukett av mer eller mindre dåliga mascaror och vet inte vad jag ska göra av dem. 12 stycken mascaror, endast använda två gånger. Du har själv sett dem alla testade här på bloggen under hösten. Det är ju inte som att jag kan ge dem till någon – mascaror kan överföra bakterier och ögoninfektioner så det vore oansvarigt att låta någon annan peta in mina baciller i sina ögon. Samtidigt förbjuder min uppfostran mig att slänga dem. Åh, dessa i-landsproblem.

Lägg förresten märke tilll mitt nya nagellack i brunglitter. Glitter gör en comeback under 2009, förstår du, och jag hakar på redan nu. Jag är så less på matta lack! Glitter is the shit.

Lack i färg 148, 25 kr, Depend.

Jag har tidigare klagat på att nästan alla modebloggare ser likadana ut. Och en klok bloggerska (minns inte vem) skrev för inte så länge sedan om att modebloggerskor alltid pratar om att de ska bära sitt senaste fynd med jeans och boots.
“Den här paljetttoppen kommer jag att matcha med jeans och boots.”
“Den här skinnjackan kommer jag att matcha med jeans och boots.”
“Den här lurviga fuskpälsvästen kommer jag att matcha med jeans och boots.”
För det är ju så svårt att få överdelar att passa ihop med jeans och boots. Nytänkande. Vågat. Fashion.
Eller, som Eva Mendes sa till In Style om att hon får kritik för sina utstyrslar ibland: “Det betyder bara att jag gör något rätt.”
Den som alltid är “rätt klädd” i andras ögon tar heller inga risker.
Den som ser ut som alla andra är ingen fashionista.

Min basketkompis Anna är inte heller en fashionista, men jag tycker att hon borde ha en modeblogg. Hennes skulle vara kul, ovanlig, originell på riktigt. Anna gillar färg och har en egen stil, jag vet på en gång när något är “Anna” (bland annat Kermit-grönt som numer heter Anna-grönt). Anna bryr sig om kläder men bryr sig inte om att se ut som alla andra. Imorse lagade hon frukostpannkakor till mig i svarta myskläder och orange benvärmare. I hallen stod hennes rosa gummistövlar en och Anna-grön väska.
Anna rules.

Uppdatering 12.38: Jag har hittat upphovet till denna jeans&boots-diss: Clara, så klart!

Jeans: Diesel. (Ett felköp, är för stora. Jag hatar “hjälpsamma” expediter.)
Tröja med puffärm: Nümph. Scarf: Massimo Dutti. Armband från Kii.

Nu ska jag på Anglais och bruncha med våra middagsgäster från igår. Ska också höra om jag glömde min grå Zara-kofta där för två veckor sedan när jag brunchade med premiärdansös Nadja Sellrup, som hjälper mig med boken. Trevlig helg!

Ledsen, men photo booth är för roligt. Igår var Lars och hans tjej Kamilla hos oss och vi åt Sams fantastiska veggo-lasagne med 400-kronorsvin till. Men innan maten jobbade vi upp apiten framför datorn.

Jag har köpt en ny dator och den har en kamera! Nu behöver jag inte ta bild med digitalkameran, ladda över till datorn och sedan bildbehandla till vettig bloggstorlek för att kunna lägga upp bilder på bloggen. Nu är det snabbt som gäller. Svosch!
Hädanefter kommer du att se mig visa dagens look stående på min skrivbordsstol i ostkroksställning.

Det funkar!

Mitt fina stora hår får man om man har lite självlockigt, inte borstar det och kramar i lite av Kiehl’s fenomenala gel Strong Hold Style gel, 169 kr.

En sak till: Om du vill mig något finns jag på info krullalfa kickinorman punkt com.
Trevlig helg!

Eftersom jag inte vill stjäla Elin Klings alldeles egna uttryck “Dagens outfit” (läs mer här) så tänker jag börja visa dagens look istället. Dessutom tycker jag outfit är ett fult ord som är knöggligt att hantera på svenska (vad är pluralformen? outfittor?). Outfit är faktiskt endast snäppet bättre än det i tidningsvärlden överanända ordet “kit” (att vinna sminkkit går ju ganska bra, men läppglanskit?)

Paul & Joe-topp, Wrangler-jeans, men skor?

Vill egentligen ha mina högklackade platåstövlar från Zara för mitt jobbmöte i eftermiddag, men de är rätt vingliga och jag är lite yr i mössan så även om jag tar taxi kan det vara en dum idé. Då blir det platta boots från Bianco istället. Jag vet inte… Vad säger du?

Min kompis Kina är hemma från Moskva och har langat en fullständigt ljuvlig, underbar rysk sjal till mig. Den är tunn, fast den är av ull, och absolut kornblå i botten. Jämfört med liknande syntetsjalar från Gina Tricot och H&M så är kvaliteten fantastisk. Och den kostade bara 150 kronor. Jag är kär!

Kina ska precis som jag skriva en bok, men hennes i Moskva-miljö. Det finns grymt mycket (sanna) moskvahistorier att blanda in i en roman: Mordhot är tydligen vardagsmat inom affärsvärlden i Ryssland. Dessutom är Kina smart, rolig, observant och välorganiserad (jag har förstått att det senare är viktigt om man ska skriva spännande). Jag är säker på att den kommer att bli grym! Kom igen, Kina, jag hejar på dig!

150 spänn! Ull! Fatta!

Min favoritkofta från Zara är borta. Har jag träffat dig de senaste veckorna och glömt den någonstans? Tipsa mig i så fall!

Plommonspäckad köttfärslimpa, potatismos, murkelsås, saltgurka och lingon.

Detta kunde jag laga och äta igår! Varför gör man inte köttfärslimpa oftare? Det är ju tusen gånger enklare än köttbullar och lika gott. Förutom att det var många moment i köket, då jag gjorde både potatismos och murkelsås förutom själva limpan, så var det inte speciellt krångligt. Det är första riktiga maten jag har ätit sedan i söndags!!

Plommonspäckad köttfärslimpa (6 hungriga personer)

800 g KRAV-köttfärs
1,5 dl havregryn + ströbröd
3 dl mjölk
2 ägg
ca 20 plommon
1/2 dl dijonsenap
salt
peppar
tabasco
honung
koriander

Gör så här: Lägg ströbröd och havregryn i blöt i mjölken i en stor skål tillsammans med de torra kryddorna, senap och honung. Låt svälla fem minuter. (Under tiden kan du hacka lök till murkelsås eller börja skala potatis till mos.) Släng i köttfärsen och blanda. Smaka av och krydda ev. lite till. Blanda i två ägg. Rör inte så länge att köttfärsen blir trådig. Smörj en ugnsfast avlång plåtform med höga kanter (en sådan man bakar bröd i). Tjoffa i köttfärsen. Gör en “kanal” i mitten av färsen och tryck ner plommonen. “Stäng” kanalen. Grädda i 175 grader i 40 minuter.
Du hinner precis göra sallad, murkelsås och potatismos och duka medan du väntar.
Servera med sås, sallad, saltgurka och eventuellt lingon.
(Jag tycker lingonen var överflödiga men Sam gillar dem.)

Det var det godaste jag har ätit sedan innan Tunisien. Jag fick lite ont i magen men det var det värt. Fyffan, köttfärslimpa! Vilken klassiker!