Kickis skrivklåda

För att jag ska hinna göra allt jag ska på dagarna, behöver jag börja jobba ungefär klockan åtta och sedan köra järnet i tio timmar. För att klara väckning kl 07.00 behöver jag somna senast kl 22.00 på kvällarna (sedan jag brände ut mig behöver jag sova nio timmar för att vara helt klar i knoppen på dagarna).
Inga prloblem.
Både förra veckan och veckan innan det, levde jag ett disciplinerat liv med regelbundna tider, mycket jobb, mycket sömn och mycket bra planering.
Då var Sam borta.

Nu är Sam hemma. Han jobbar mot USA och därför ofta på USA-tid. Då vill jag inte alls lägga mig kl 22.00 när han fortfarande har fyra-fem pigga timmar kvar. Jag har ingen lust att kliva upp kl 07.00 och börja jobba när han fortfarande ligger kvar i sängen och snusar och är mysig och luktar gott. Vi har så lite tid tillsammans att det vore helt galet att tillbringa den också på varsitt håll. Särskilt om han nu flyttar till San Francisco i två år. Då måste jag ju få så mycket Sam som möjligt nu när han är här.

Igår gick jag och la mig klockan 03.00. Räknas åtta avsnitt av House på raken som kvalitetstid?

Jag är stolt ägare av en damklubb som heter “Drinkar&Män”, vilket också är en stor del av vad vi ägnar oss åt. Vi umgås via en elektronisk anslagstavla på nätet och ses också ibland IRL. Men allt mer sällan. Det är så svårt att få alla tolv att (vilja) befinna sig på samma ställe vid samma tidpunkt. Märkligt nog är det göteborgsfalangen på två personer som oftast inställer sig till klubbträffarna i Stockholm.

Men igår lyckades i alla fall sju av oss faktiskt träffas i en helt oplanerad vinafton på Tabac i Gamla Stan.

Desirée Wahren, Sissi Hahne, Frida Fager.

Amalia Gonzalez, jag, Sofia Eriksson (Gbg), Mari Janson.

Och sedan ägnade vi oss åt att öva på våra fotominer:

Färdigskivad ost är det bästa som finns. Mina föräldrar har börjat med det och nu har jag också hängt på trenden.

1. Du slipper skidbackar.
2. Slutet på en ostbit smakar ändå kylskåp.
3. Slutet på en ostbit går ändå av på mitten och blir oanvändbar, ja den är till och med svår att riva.
4. Du slipper vax, paraffin och skalkar.
5. Varje skiva är exakt så där perfekt som man vill att den ska vara. När Jessica kallade mig pedant för några veckor sedan, hävdade jag att jag var tidernas slarvmaja. Men nu när jag står i köket och drar en suck av hänförelse över den perfekt rektangulära ostskivan på min macka, kan jag tänka att hon kanske hade rätt ändå.

Så vackert!

Jag har en handcrème som doftar så sensuellt, sinnligt, ljuvligt: Sugar creme for hands Mango and White Sugar från Archipelago Botanicals/Blush.se (215 kr/214 ml). Jag önskar det fanns en parfym med doften, som är söt utan att vara kvalmig, vanlijig utan att kännas barnslig och fruktig utan att kännas tonårsrosa. Igår fick Sissi prova på. Hon blev lika betuttad som jag, så det är doft som är gångbar för/på flera, inte bara på mig. Så skynda att beställa här!

Fan vad jag har gått i april. I snitt 8787 steg om dagen, med ett rekord på 16238 steg på en dag. Jag klarade Itrims utmaning “Gå 200000steg under april och vinn en handduk!, hurra! För totalt har jag gått 263603 steg på en månad. Mycket duktig.

Under maj ska pappa delta i en liknande utmaning på sitt jobb. Jag undrar om jag får vara med på den också. Kanske kan jag vinna en NCC-handduk också?

Låt oss glädjas över hur sjukt ful jag är idag.

Så ung (nåja) men redan så rynkig. Och vänta! Vad är det hon har där i ögonvrårna?

Jo, det är Eyecake Liner Cake från Pop. Idag är det verkligen eyecakes i ögonvrårna. Och jag som vet att man inte ska slarva med rengöringen…

Och den där hudfärgen… Kan den beskrivas på annat sätt än “vit”? “Vit med röda inslag”? “Vit med dragning åt grått”?

Jaja, kom igen. Som om du är så snygg idag, då!

Nä fy fan vilket trevlig middag vi var på igår. Och god. Rödbets- och chèvresallad med lammfärsspett. Sedan chokladkaka med mangosorbet och hallonsås. Jag dör. Och då har jag inte ens räknat in snittarna med räkröra.

Men fy fan vad mycket vin det var. Och dessertvin och champagne och likör och konjak och ja, om jag inte minns fel kom det fram några riktiga busgroggar där på slutet. Jävla helvete också. Rena miraklet att jag inte kräktes igår kväll när vi kom hem. Men som det känns är det nog inte omöjligt att det blir idag istället.

Jag svär att jag igår på riktigt tyckte att det där sista är en bra bild.

Denna vecka kommer Max Factors nya tvåstegs-läppglans ut i butik. LipFinity Colour&Gloss kommer i tio olika nyanser. Ena änden på glanset är färg, den andra är glans, och de båda i kombination ska ge en unik 3D-effekt.

LipFinity Colour&Gloss, 120 kr.

Jag har testat produkten och tycker inte alls att den funkar. På bara några minuter har dubbelglanset börjat smula sig och blir som torra små papperskulor på läpparna. Varken skönt eller snyggt.

Som debutant får man tydligen vara med i Svensk Bokhandels flotta katalog. Och jag är debutant. Trots mina två fackböcker räknas jag som romandebutant. Hurra! Så nu ska jag skriva 3000 tecken om mig själv, riktat till bokhandeln, och bifoga ett foto till katalogen.

En blick i förra årets katalog visar att författarfoton med fördel är svartvita. Författaren ska absolut inte ha ögonkontakt med kameran. Helst ska författaren också se lite ofixad och spontan ut, ungefär som att han/hon inte hade en aning om att kameran var där. Inte helt sällan är författaren också bister/svårmodig.

Så nu undrar jag vilken av dessa bilder jag ska välja:

Lite naket?

Flamsig och tramsig i bordellklänning?

70-talsrandig med spöklikt vita ben?

Färgglad i extremt ostruken grön klänning? Samtliga foton: Lina Eidenberg.

Jag hittade en designeroutlet 50 minuter från Barcelona: La Roca Village.

Där finns:
Puma
Burberry
Hugo Boss
Diesel
Cacharel
Versace
Sand
Miss Sixty

Med flera.

JAg ska nog överlevA en vecka.