Kickis skrivklåda

En väninna har tagit tag i sitt slentrianmässiga samliv och lanserat Erotic Tuesday därhemma. Hennes man klagar inte, om jag säger så. Och jag tycker att initiativet är imponerande, kanske borde jag inspireras av henne. Idag är det Headache Tuesday hemma hos mig, eller möjligen Makaroneråköttbullar Tuesday om man vill festa till det.

Min pappa ringde igår, bara för att säga att han tyckte att jag hade varit väldigt fin på vårt jubileum i lördags.
“Kläninngen och håret – jättefint”, sa han och jag blev varm i hjärtat för komplimanger kommer inte alltid helt naturligt i vår familj. Komplimanger är nämligen farligt likt beröm och det kan ju förväxlas med skryt och skryt är fult, det vet alla som är närmare bekant med Luther.
Och mycket riktigt, sedan blev han sig lik:
“Den är mycket finare än alla de där städrockarna du brukar ha på dig.”

“Städrock” är pappas ord för den typen av icke figurnära, sextiotalsinspirerade klänningar, gärna i starka färger och mönster, som är så à la mode just nu. Det är helt okej att en medelålders herre född nittonhundrajättegammalt håller fast vid den klassiskt kvinnliga looken, men låt då mig få ha mina trender ifred. Föräldrar!

Jag kontrade raskt med att hans nya, tunna vårhandskar i tyg (!) ser ut som trädgårdshandskar. Ha!

Vad har jag på mig? Är det en städrock?

Jag tror vi alla blev lite snopna när vi inte höll ut längre än till klockan ett på natten på vår jubileumsdag. Men då hade vi faktiskt hållit igång i 12 timmar, med ett digert program där alla festarrangörer tagit sina uppgifter på största allvar.

På ett lånat hotellrum på Kung Carl, sponsrade Scratch Nails med manikyrer och blingade naglar till alla festfina medlemmar.

Jag som discokula, Amalia Gonzalez och Therese Larsson.

Sissi Hahne, Ingrid Sandström, Therese, Amalia, Mari Janson (i superfin Rodebjer, vill ha!).

Sedan drack vi rosé på Anglais. Therese, Clara Öqvist (influgen från Göteborg), Ingrid.

Sissi och Sofia Eriksson (också influgen från Göteborg enkom för detta).

Frida Fager (kom från Cannes samma morgon), Amalia, Mari, Therese, Clara, jag, Ingrid, Sissi, Sofia. The whole lot.

Skål då, kära systrar!

Vi fick goodiebags också, förstås! Det får man ju på alla fina fester.

Vi blev så glada över detta att vi inte visste vad vi skulle ta oss till.

Det var tråkigt att inte Ammi, Desirée och Hedvig kunde vara med. Vi tänkte också på de nu avhoppade medlemmar som inte längre är med i gänget. Deras bästa D&M-historier väckte glada skratt och värme och kärlek.

Detta är några citat ur de meddelande vi skickat varandra under dessa fem år:

Om sin jobbsitation: “Arghhh! Jag är så trött på det här att jag spyr. Idag vill jag blästra alla på jobbet med ljummet bajs! ALLA! Detta är en dålig dag. Dessutom har jag upptäckt en ny bilring. Idag ska jag bara äta en makaron till middag. Okokt.”

Apropå att Desirée sprang tjejmilen: “Kanske bör vi starta ett Drinkar&Män-lag. Eller är det oförenligt med själva innebörden av D&M? Fast vi kan ju ha Frozen margueritas i sportflaskorna och male strippers som hejaklack.”

Apropå storleken som inte spelar roll (?): “Jag har alldeles för lite erfarenhet med donkey dicks för mitt eget bästa. Jag släpade hem en otroligt vacker svart man en gång för att se om det är sant att de har större och för att jag ville testa en Mr Big men han hade en helt vanlig… Jag blev lite besviken.”

Apropå ett tråkigt bröllop: “Och toastmastern var helt kass och lyckades ungefär förolämpa alla han skulle introducera. Och alla hade klänningar med tunna axelband utan att tänka på vilken BH de hade under. Det var mycket att bli upprörd över.”

Det är sånt vi ägnar oss åt. Jobb, sport, donkey dicks och fashion faux-pas.
Grattis på oss, flickor!

Inom loppet av en vecka har jag lyckats ta sönder inte en utan två stegräknare.

Jag undrar om det beror på att de har stelat på grund av inaktivitet eller om jag helt enkelt har bränt ut dem… Jag hoppas det senare men tror egentligen det förra.

Fina, jättegravida Carina Förne, som kan beskådas i alls in avklädda härlighet i tidigare blogginlägg, och som ska ha barn om ett par veckor, hörde av sig idag. Hon undrade om hon skulle boka bord på “Göteborg”, Hammarby Sjöstads bästa restaurang, nästa vecka.
“JA”, svarade jag, “JÄTTEKUL! Vad ska du ha på dig?”
Svaret lät inte dröja:
“Tält.”

Sista dagen här hemma, ikväll åker jag… hem. Det är trevligt med två hemstäder. I den ena (Umeå) har jag minnen och pappa, i den andra (Stockholm) har jag vänner och mitt liv.

En annan sak som finns här är pitepalt. Sista anhalten innan jag åker ut till flyget blir den lokala ICA-affären för att shoppa upp mig på lokala delikatesser som älgkorv, palt och kanske någon gammal ren också.

De senaste veckorna har jag inte haft tid att se så mycket på TV som jag önskar. Men nu när jag bara jobbar på halvfart från Umeå några dagar, har jag gott om tid på kvällarna. Det kan bli både “Men in trees” (som egentligen inte är bra så jag ser det bara om jag inte har annat för mig) och “Top Model” (som egentligen inte är så bra men som ändå är det program som jag är mest noga med att inte missa, alltså måste det vara bra i alla fall). Jag kan också fastna framför “Ugly Betty” och “Desperate Housewives“, två serier som jag såg när de var helt nya och bestämde att jag inte gillar. Men nu har jag råkat se dem igen och så dåliga är de inte.

Mina favoriter är annars “House” och “Grey’s Anatomy”, men där är jag långt före svensk TV i mitt tittande. Det bästa är att till och med Sam gillar “House” och “Grey’s”, så vi får faktiskt se dem tillsammans. Annars gillar vi nästan inte alls samma saker. Han har till och med tröttnat på “CSI” efter att vi såg fyra säsonger på raken på DVD.

Nu väntar vi bara på att vår favorit “24” ska komma tillbaka och att Corteney Cox serie “Dirt” ska börja. Förhoppningsvis är den senare jättebra. Jag behöver något nytt att titta på.

PS. Och så vill jag påminna om att bloggen när som helst kan försvinna, på grund av Bredbandbolagets klantighet, men att den i så fall kommer tillbaka så fort vi har flyttat den till webbhotell. DS.

För övrigt var jag på omvägning på Itrim förra veckan. Jag har tappat 1,5 kilo fett (!) på kroppen, ökat 0,5 kg i muskler och tappat 1,5 cm i midjan. Jag är nästan nere i en storlek 40, vilket var (och är fortfarande) mitt mål.

Detta har jag alltså uppnått enbart med träning och stegräknare.

Nästa steg blir att fundera över hur jag äter. Hur, inte vad. Jag vill äta det jag vill, däremot ska jag hitta rutiner och trick för att hitta bättre ätmönster, göra kroppsvänliga val.

Återkommer.

Jag är inte i “Norrland“. Jo, det är jag, men det betyder ju inget. Norrland är ett område som börjar vid Dalälven och sedan sträcker sig ända upp till Treriksröset. Det är ett benämning på ett område som täcker halva Sverige och denna benämning är alltså både vag, allmängiltig och okunnig.

Jag är och hälsar på pappa Kurt i Umeå, en universitetsstad vid västerbottenskusten med ungefär 110000 invånare. 

Jag förbjuder alla jag känner att använda “Norrland” och istället vara mer exakt geografiskt med vad man åsyftar. Enda undantaget är om man pratar med totalt okunniga människor från södra Sverige som aldrig har satt sin fot norr om Stockholm. För att inte förvirra de stackarna kan vi fortsätta kalla såväl Tärnaby som Gävle för “Norrland”, även om det är nästan 690 kilometer fågelvägen däremellan.

Bredbandsbolaget har schabblat med vår uppkoppling. De rev ner den i morse och ikväll fick vi tillbaka den, nästan… Den “nya” uppkopplingen använder nämligen dynamisk adress och det innebär att bloggen kan komma att försvinna tillfälligt under veckan. STORT tack till Lars som har ägnat två timmar ikväll åt att felsöka och fixa igång allt med Sam varit borta på jobbresa.
Dessutom har Kicki åkt till Norrland för att besöka pappa Kurt, men hon har lovat att återkomma med förnyad kraft redan imorgon.
Vilket j***a strul tänker du, och du har helt rätt. Till sommaren, dvs om några veckor, ska bloggen flyttas till tryggare hemtrakter på webhotell.

Du kan räkna med att Kicki och hennes blogg alltid återuppstår även om det är lite skakigt just nu!

/Administratören (som självklart var bortrest när pluggen drogs ur)