Kickis skrivklåda

.. do as the Romans, lyder ju talesättet. Och when in Capri gör man förstås som capresarna: Shoppar. Här inne i Capri där vi bor, ser man nämligen inte en enda person gå omkring utan ett fin, styv papperskasse med någon lyxlogga på. Jag tycker faktiskt folk verkar shoppa mer än de solar och badar.
Ja, just det. Igår gnällde jag på att allt var dyrt. Men hoppsan vad fort jag blev blind för prislapparna. Idag har både jag och Sam köpt Gucci-skor. Mina är sjuuuuukt snygga, så snygga att jag ska sova med dem på inatt. Kappa bak hälen, vit hög träklack, gråvitt fint skinn med dubbel-G:et på och stort spänne fram. Sam har köpt fina sneakers i samma skinn. Har vi dem på samtidigt ser vi ut som ett riktigt läskigt Posh n Becks-par. Fast jag har tjänat in skorna genom att köpa ett par skitsnygga Miu Miu-glasögon. Både bågarna och glasen är så mycket billigare här att jag (nästan i alla fall) tjänar in skorna. Problemet är bara att jag också har tagit sikte på ett par jättefina Prada-remsandaletter i guld. Med dem på ser jag ut som en blanding av Cleopatra och Ginger Rogers. Sam skrattade rått när jag sa det. Men han fattar ju ingenting. Han tyckte tex att det var en skitbra idé att efter sko-shoppingen gå tillbaka till hotellet och ställa undan kassarna. HALLÅ!!! Hur ofta får man gå runt med en Gucci-kasse? För att inte tala om TVÅ? Det gäller att passar på.
När vi inte har shoppat (och shoppingen har faktiskt bara tagit ett par timmar idag) så har vi solat. Jag körde utan solskyddsfaktor på allt utom bröst och axlar, så man kan välvilligt kalla mig röd. Baksidan av mina lår gör ont mot sofftyget här i hotellfoajén där jag mha Sams dator och trådlöst nätverk sitter och skriver, så solen tog rätt duktigt. Sam drar som vanligt efter en kvart i solen mot svart.
Vi har också lyckats äta mycket och gott! Igår åt vi på hotellet och fick hemgjord pasta. Den lilla capresiska kocken har alltså stått och manglat pasta för hand! Idag fick jag äta Spagetti vongole både till lunch och middag. Middagen åt vi på restaurang Gemma, som en gapig amerikanska vid poolen idag utsåg till Capris bästa restaurang. Hon hade rätt. Efter pastan, som var så al dente att den nästan knastrade, hade vi beställt carpaccio. Carpaccio brukar se ut som tunna små flan. Vi fick in varsitt köttberg. Gemmas kock hade bankat ut oxfile så att inte var tunnare än en lövbiff och täckt tallriken med fem lager såna köttskivor. Det var så sjukt mycket kött, typ en halv ko. Jag, som inte är den som bangar ett kilo biff så där, fick bara i mig knappt hälften. Till köttet fick man dessutom en Karl Johan-sås som var helt galet god! När jag la ifrån mig kniven och gaffeln för att idissla min sista tugga var jag så mätt att jag fick kväljningar.
Imorgon ska vi nog dit och prova deras vedugnsbakade pizza. Om gap-amerikanskan har lika rätt om den som om restaurangen i stort så måste den vara överjordisk. Dessutom ska vi försöka hitta en “hemlig” strand som ligger rakt nedanför hotellet. Man måste klättra över ett stängsel för att hitta den, men alla gör det. Såg ett helt lämmeltåg av folk klänga sig över staketet ikväll när jag var ute och sight-seeade. Dessutom ska vi göra studiebesök på parfymer Carthusia vars fabrik faktiskt ligger här i stan. Jag ska se om jag kan hitta ett nytt doftljus för 500 spänn – det gamla från Paris har nästan tagit slut.
Dessutom är det ju de där Cleopatra-Ginger Rogers-skorna som hägrar.
Och då har jag inte ens nämnt YSL-väskan med hjorthornshandtag…