Jag borjar bli arg!
Igar fick jag se det rum i huvudbyggnaden jag skulle fa byta till om jag inte var nojd med bungalowen. Busgroggen i receptionen visade mig en stadskrubb, dar det inte ens fanns ett skriv-/avlastnings-/sminkbord for mig att jobba vid. Det var max en meter tillgodo pa vardera sida av de bada eneklsangarna. Naturligtvis valde jag att inte byta. (Sedan fick jag av Ving veta att om jag byter far jag anda inte tillbaka mitt bungalowtillagg – “for jag bor ju i en bungalow som den ar beskriven i katalogen”. Pah! Problemet ar bara att jag inte bor i en bungalow overhuvudtaget!)
Idag gick jag forbi ett normalt hotellrum och det sag ingenting ut som min stadskrubb igar! (Det ser ingenting ut som nagon av bilderna pa VIngs hemsida heller.) Jag blev verkligen visad avskrackarrummet igar. Sa nu ar jag skitarg.
Jag onskvar verkligen att sana har fel och oforratter inte tog sa hart pa mig. Jag blir verkligen krankt anda in i sjalen nar nagon pastar att ett fel ar ratt. “NAE! FEL ar INTE ratt, hur kan han pasta nagot sadant!” och sa lagger jag ner onodigt mycket energi pa att vara upprord. Som nu. Det ar inget fel pa mitt rum, jag trivs ganska bra, det gar att jobba i, jag har egentligen ingen lust att packa ihop alla mina grejer och flytta, men det ar inte en bungalow och jag har betalat for en bungalow! Sa nu haller jag pa och ar arg. Fjantigt. Visst ska ratt vara ratt, men en del grejer far man faktiskt bara skita i. Hur lar man sig det?
Pingback av Kickis skrivklåda » Kreativ process
3/11 2008 @ 14:17
[…] minst för att “bungalow” visade sig vara synonymt med radhus, enligt Ving, läs mer i gamla inlägg). Hjälp, en roman! liksom. Hur skulle detta gå? Och inte blev ångesten mindre när jag […]