Etik, juridik och sunt förnuft
Jag var en av dem som hann läsa en viss programledares blogginlägg där hon avslöjade sin egen och makens otrohet, samt makens älskarinnas identitet. (En annan älskarinna var också omnämnd, men mer diskret.) Bloggerskan är polisanmäld. Jag tvivlar på att hon blir fälld, men bristen på god smak och integritet gör nog mycket skada för henne. Och den intressanta frågan om publicistiska och juridiska regler vid bloggande är på tapeten igen. Är det samma som vid annan publicistisk verksamhet? Var går gränsen för förtal? Vad kan man eventuellt åtalas (och bli dömd) för?
Plötsligt känns dessa frågor än mer aktuella. Ännu hårdare, mer utlämnande och ännu mer på-gränsen-om-inte-över är Katrin Schulmans blogginlägg om Bingo och en av hans ex-modeller som har legat i rättslig tvist. Katrins förmenta outande av modellens beteende borde inte bloggas om. I en riktig publicistisk verksamhet skulle detta aldrig kunna skrivas. Inte för att det är sant, eller för att det är falskt, för det vet vi inte. Men för att det för kränkande.
Jag gillar Katrin. Hon är rak och smart och på något sätt sympatisk (även om hon döljer det ibland). Hennes grej är att säga som det är. Och jag förstår hennes instinkt att säga vad hon säger om det hon har uppfattat som sanning.
Men hon gör fel. Inget juridiskt fel: Hon förtalar inte modellen, eftersom för att förtal ska vara förtal måste personen som förtalas vara anklagad för något olagligt, inte bara något omoraliskt. Hon gör däremot, som jag bedömder det, ett publicistiskt fel, när hon kliver över gränsen för vad som kränker modellens privatliv. Ett fel som kommer att sakna konsekvenser, för pressombudsmän och andra ger sig inte på bloggare, eftersom etik och juridik i sin långsamhet har låtit bloggarna hamna utanför deras kontroll.
Det här är ett problem. Inte bara för journalistbranschen, och för modellen ifråga, utan för oss alla. Vad ska man hålla sig till för regler när inga finns? Och vad händer när det kommer ut information/åsikter/sanning/förtal/kränkningar som inte bör komma ut? Detta händer i en tid när lättviktiga tonårsbloggaren Kissie bloggar om att hon äter viktminskningspiller avsedda för överviktiga vuxna, i en tid när bloggerskor säljer sina åsikter och matar läsarna med smygreklam, i en tid när fler och fler fjortisbloggar för öppna göra-ner-varandra-krig via sin bloggar. Vad säger det om vår samtid?
Katrin kommer att klara sig. Kanske också modellen ifråga. Men vad händer med vårt kulturella och moraliska klimat? Hur gör vi något bra av öppenhet och nya möjligheter för alla att komma till tals?
English
German
Spanish
French
Italian
Portuguese
Japanese
Korean
Russian
Chinese
Kommentar av Tatiana
11/8 2009 @ 10:50
Även jag har läst det…och ja, hon går definitivt över gränsen. Rätt så osmakligt .
Kommentar av Eveliina
11/8 2009 @ 12:50
Jag tror att en förutsättning för oss att kunna göra något bra av öppenheten är att vårda den med en stor portion ödmjukhet. Det är en stor bristvara som man sällan stöter på. Före ödmjukheten kommer möjligheten att göra sig ett namn genom att hata och göra det med finess. Mycket sorgligt.
Kommentar av Stycket
11/8 2009 @ 14:07
Nu kommer jag och är snusförnuftig igen, men jag kan inte ta något Katrin Z skriver på allvar. Baserat på respektive bloggar kan jag tycka att Linda Rosing har mer att komma med. Katrins behov(metod) av att få uppmärksamhet (genom gränslösa provokationer) påminner om det hos vilken fjortonåring som helst. Dum är hon verkligen inte – bara väldigt, väldigt svår att ta på allvar.
Pingback av Bra skribenter kan vara dåliga utgivare
12/8 2009 @ 8:22
[…] också vad Kicki Norman har skrivit om ett annat tveksamt ”utgivarbeslut”. Kanske från ett mer väntat håll men icke desto mindre en genomgång av ungefär samma […]
Kommentar av Patrik
13/8 2009 @ 14:01
Intressant inlägg. Däremot har du inte helt rätt om förtalslagstiftningen. Du kan förtala någon även utan att anklaga den för att ha gjort något brottsligt. Till exempel kan pojkvänner som sprider sexvideos av flickvännen dömas för förtal, vilket också har skett.
1 § Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter.
Kommentar av Kicki
13/8 2009 @ 16:56
Patrik, verkligen? Det stämmer inte med vad jag vet sedan tidigare. Kan det möjligen vara så att det är sjukt svårt att dömas för förtal om man inte förtalas för något olagligt? Hm. Måste snoka vidare i detta. Jag tror inte att jag har missuppfattat något så viktigt, nämligen, samtidigt som jag ju ser att vad du säger stämmer.
Kommentar av Sublim
15/8 2009 @ 14:55
Det enda jag vill veta är naturligtvis VILKEN PROGRAMLEDARE?
Kommentar av veritas
12/10 2009 @ 12:23
Skönt att det finns en etik-diskussion på nätet i alla fall. Blogg-etiken lämnar förstås mycket att önska. Tyvärr uppstår problem när etikbrotten möter juridiken. Juridik har tyvärr mycket lite gemensamt med etik. Människor kan förtala i en text utan att det juridiskt ses som förtal. Jag har sett hur jurister förmedlar lögner som sanningar med orden, “det kan inte uteslutas att…” Man påstår inget men lämnar över bevisbördan på motståndaren. Till syvenes och sist måste vi utveckla vår egen etik och fråga oss själva om vi skadar någon med det vi skriver.