Mot Göteborg!
Hälsning från X2000, fantastiskt att man kan blogga på tåg!
Nu har vi hunnit till… ja, jag vet inte, men vi åkte just förbi en sporthall i gult tegel. Kan vara vilken småstad som helst längst sträckan Stockholm-Göteborg. Ingrid och jag är så där fnissiga som man blir när man är ute på äventyr.
Jag har samma känsla som när vi var 18 år och bodde i Umeå och Ingrid vann en hotellnatt i Kramfors, och vi tog hennes föräldrars bil och körde dit för en liten vuxenutflykt. Vi kände oss som Alicia Silverstone (jag) och Liv Tyler (Ingrid) i Aerosmiths Crazy-video. Det här var på den tiden när hängelsbyxor var heta. Sedan när vi kom fram åt vi ät läskig mat på något som hette Gladan, och precis när vi skulle gå och lägga oss dök Fredrik Wikingsson upp, ute på en nattlig drive från sin hemstad Sundsvall, och plötsligt var livet ännu mer en rockvideo för vi hängde på ett slitet hotellrum och hade inget att göra, inget liv, bara dåliga tv-kanaler, sådär romantiskt tragiskt som lidande rockstjärnor älskar att tro att de lever, hela stämningen var cheap motel in the middle of nowhere. Fredrik somnade sedan mycket kyskt och o-rockstjärneaktigt på golvet och dagen efter åkte vi hem.
17 år sedan, kära du, 17 år sedan.
English
German
Spanish
French
Italian
Portuguese
Japanese
Korean
Russian
Chinese