Kickis skrivklåda

Min förra assistent Malin har slutat. Det är inte lätt att vara assistent åt mig – ditt kontor är i princip under mitt skrivbord och du får arbeta på en ålderstigen snigeldator. Du ska kunna en massa saker som ingen har förklarat för dig, helst genom att vara tankeläsare, och så ska du vara en god stilist, driven som få och helt självgående också. Malin var visserligen alla de sakerna, men att vara alla de sakerna samtidigt som du pluggar heltid och jobbar 25 procent på advokatbyrå visade sig övermäktigt. She shall be missed.

Som tur är har jag gott om intet ont anande, pigga, unga tjejer som tycker att jag verkar ha ett kul jobb, som inget heller vill än att slava för mig. Några av dem håller jag inofficiell skriv-cirkel med. Vad de inte vet är att jag så klart tänker använda dem i mitt arbete senare, som obetalda barnarbetare ungefär. En av skrivcirkelentusiasterna, Ida, håller som bäst på att sortera fyra papperskassar med skönhetsprodukter och föra in dem i excel-ark (en tradition som Malin införde – själv förvarade jag alla dagcrèmer, bodyitions, ögonskuggor, inpackningar och foundations slumpvist utspridda över kontoret).

“Kom, Ida!” säger jag. Och så kommer hon. “Du ska vara med på bild. Stå här.” Så lydig!

Jag tackar den ungdomliga dumheten för att jag ibland blir avlastad av ambitiösa tjejer som inte vet bättre.