Kickis skrivklåda

Mentalt uppvärmd redan nu!

Vi spelar mot Södertälje idag. Det är säsongens sista match och jag har tänkt på den hela veckan eftersom det är sjukt viktigt att vi vinner.

Jag vill så klart alltid vinna när vi spelar. Det där med “det viktigaste är att man har kul” går visserligen lättare att applicera på mig nu än när jag spelade på riktigt 1993, men ingen gillar väl att förlora? Som en kollega sa apropå OS, att ta silver och ryggdunkningarna till silvermedaljören: Alla som inte vinner är förlorare.

Men när det gäller just den här matchen är det extra viktigt att vinna: Våra motståndare är onda.

I vår serie är det sällan dålig stämning. Vissa lag spelar fulare än andra, och när de har hemmaplan får de inga foul och det är tråkigt, men så är det att inte spela på elitnivå längre. Södertälje är en annan visa. När vi mötte dem för första gången den här säsongen, stukade Jullan i vårt lag foten (såg det ut som) och låg kvar på golvet och hade ont. När domaren vänder sig mot Södertäljes bänk, som var närmast, och frågar om de har isblåsa eller linda, står spelarna kvar med armarna i kors.
“De har väl egna?” sa någon till slut.
Det visade sig sedan att Jullan hade brutit foten, så det var inte så att hon inte hade ont.

Det är bara ett exempel på att Södertälje-spelarna är onda, det finns fler, men dessa är mer subtila och svåra att förstå om du inte spelar själv.

Hur som helst är det sjukt viktigt att vinna idag! Hade inte Lars varit i alperna och Sam i Thailand hade det varit obligatorisk närvaro som publik. Vi spelar klockan 13 och fram till dess ska jag äta bra, jobba, och tänka väldigt mycket i positiva målbilder. Säsongens sista match, en returmatch där vi förlorade förra borta med futtiga sex poäng. Vi kommer att vinna med minst sju idag. Jag kommer att orka springa hur mycket och hur snabbt som helst, Södertälje kommer att vara korta och långsamma, och min armbåge kommer att vara precis så där som den är när jag sätter allt.

Hör du inget mer om det här så förlorade vi. Inga frågor på det.