Kickis skrivklåda

På nyårsnatten satt jag och Sam och pratade. Eller: jag pratade för att få honom att prata. Jag brukar aldrig summera året som gått eller ge nyårslöften, men efter en turbulent höst och med en “ny” Sam som verkligen vill kommunicera bättre, tog jag tillfället i akt och frågade/förhörde honom om vad han egentligen vill.
(Annars brukar det ofta kunna bli så att jag säger vad jag vill och Sam säger “det går bra”.)
Dessvärre så sa han faktiskt vad han ville:
“Jag vill att vi ska röja upp hemma så att vi får plats.”

Hm.
Låg mig säga så här:
Hos oss leker vi inte “inte nudda golv”. Vi leker “nudda golvet om du kan”.

Vi, och då särskilt Sam, men även jag, har en tendens att ställa saker där de får plats och så är det bra med det. Nu har till exempel en gigantisk fåtölj varit på väg in i nåt förråd/till Sams föräldrars sommarstuga i två år. Under tiden står den mitt på vardagsrumsgolvet och hindrar folk att röra sig fritt/se den öppna spisen. Sam tycker också det är utmärkt att använda hallbordet som förvaring för 200 omkringflygande kvitton, i väntan på att de magiskt ska bli till en reseräkning. Jag, i min tur, ser inte problemet med att förvara det som inte får plats i mina fyra garderober hängade över lägenhetens samtliga dörrar. Vaddå, det är ju fina kläder så det blir ju fint pynt, liksom.

Röja upp, var det.

Sam åkte på IKEA och köpte en hylla som faktiskt ser ut att rymma alla sladdar, tidningar och papper som legat på arbetsrumsgolvet de senaste sex månaderna. Han har sorterat (och faktiskt slängt tre kassar papper), så nu ser man den fina trasmattan i gult och turkost som har legat under.

Min motprestation blir att rensa garderoberna. Förutom alla plagg som hänger på dörrarna i lägenheten, måste jag ta itu med en fet jättekasse med saker som ska bort men inte slängas, som jag sorterade ut vid min senaste halvhjärtade garderobsrensning 2003.
Det värsta är att utsorterade kläder inte får plats på vinden för där har vi åtta proppfulla hänggarderober, men jag har kommit på att jag har fem halvtomma garderober hos pappa i Umeå, det kan ju va nåt. Nu ska jag sortera kläder och skicka några kartonger norrut.

Jag började storstilat med att vräka ur innehållet ur en halv garderob, den med mina äldsta plagg, på sängen.
De här gamla skåpen är visst väldigt djupa för kläderna täckte inte bara vår amerikanske 1å40-säng, utan också hela sovrumsgolvet.
Jag var mycket nöjd med min företagsamhet, gnuggade händerna och tänkte “åh så nöjd Sam ska bli!”.
Men så ringde telefonen och jag var tvungen att kasta mig iväg på en variant av anställningsintervju. Och sedan följde lite andra kompletteringar till saker jag redan har gjort.

Nu har visst dagen gått och på sängen ligger en total modekavalkad från åren 1997-1999.
Jag kommer aldrig att hinna röja den till ikväll.

Lyckligtvis är golvet lika mjukt nu, eftersom det är täckt av fula små fiskarmössor från olika solsemestrar, linnen som har krympt och stickade tröjor som jag inte har använt sedan Carl Philip blev byxmyndig.
Vi kan ju alltid sova på det.

Vaffan ska jag säga till Sam?