Världens sämsta dotter
Med pinsamt kort varsel ställde jag och Sam in det planerade midsommarfirandet med båda uppsättningar föräldrar. Planen var att vi skulle bila norrut och hämta alla päron på vägen för att nå fram till verandan och grillen hos pappa lagom till dess att snapsen hunnit bli kall.
Men så blev det inte. Istället har vi stått på näsan i hundra flyttkartonger hemma i Stockholm. Vi åt lite sill klockan halvelva på midsommaraftonskvällen, annars har vi bara försökt bringa ordning i flyttkaoset. Och utan oss blev alla föräldrar hemma också. Så ensam i Umeå stod min stackars pappa med nystädat hus och nykrattad trädgård.
Behöver jag säga att jag grät en skvätt när vi tog detta tråkiga men nödvändiga beslut? Behöver jag säga att jag känner mig som världens sämsta barn?
Kommentar av Pernilla
26/6 2007 @ 16:15
Har ni hittat ny lägenhet eller går flytten till SF? Själv väntar jag på att bebisen ska flytta ut från min mage – vilket borde vara snart : ) Kram P.