Kickis skrivklåda

I torsdags var jag på McD Fridhemsplan, som jag sedan tidigare vet har efterblivna anställda men jag var hungrig och hade bråttom så jag tyckte inte att jag hade något val.
“Hej! Jag undrar om det är laktos i er kycklingburgare. Och om det är laktos, till exempel i dressingen, kanske jag kan byta ut den.”
“????”
“Du kanske kan kolla om det är laktos i kycklingburgaren. För jag vill gärna ha den men är lite känslig för laktos.”
“?????”
“Laktos finns vanligen i mjölkprodukter men kan också finnas i till exempel vissa burgare. Om du inte vet vad laktos är kanske du kan fråga någon annan.”
Fram till kassan kommer en äldre kvinna (det vill säga äldre i McDonalds-år, det vill säga närmare 30).
“Vi har en innehållsförteckning här bak så jag ska kolla!”
“Tack, toppen!” säger jag och väntar i fem minuter innan den äldre kvinnan kommer tillbaka:
“Det finns glutenfritt bröd.”

Efter att tio minuters förklarade senare själv ha fått läsa innehållsförteckningen och inte blivit mycket klokare, sket jag i McD och åkte till Max istället.
“Hej, jag vill gärna ha er fiskburgare och undrar om jag kan få den laktosfri!”
“Javisst!”
Sedan visade det sig att kassatjejen på Max heller inte visste vad alla burgare innehöll men på Max klarar i alla fall personalen av att ta reda på saker de inte känner till på förhand. Och kan göra beställningarna utan laktos. Utan att blanda ihop det med gluten. Så jag fick en beställning som jag var nöjd med.

Jag älskar Max. Nu hoppas jag att Frasses letar sig söderut också. Deras parisare är grymma!