Kickis skrivklåda

Det var länge sedan jag läste chick-lit eller chick-litliknande lit. Inte alls medan jag har skrivit min egen bok, faktiskt. För tänk om jag skulle läsa till exempel “Grevgatan 22″ och den skulle vara väldigt, väldigt bra. Då skulle jag tänka “Åh, så där bra kommer min bok aldrig att bli” och känna mig dålig. Eller om den skulle vara väldigt, väldigt dålig. Då skulle jag tänka “Usch, så där kass kommer min bok också att vara” och också känna mig dålig. Omöjligt att vinna.

I ett år har jag bara läst deckare.

Men nu är jag ju så gott som klar med romanen, så nu lyxade jag till det med Mats Strandbergs “Jaktsäsong”.

Efter en sida fick jag skriva-på-näsan-panik och la ifrån mig boken. Hjälp! Varje ord skrek “hej, läsaren, nu ska jag presentera bokens huvudkaraktärer för dig”. Fast omslaget var ju så fint och jag längtade verkligen efter en rikigt chick lit, så jag tvingade mig förbi den där första sidan.

Sedan var jag fast. Totalhooked. Jättefast. Superglue.
Rapp, rolig, populärkulturella inte helt sällan bitchiga referenser, sexig.
Man ska inte döma boken efter första sidan.

Jag är förresten ganska säker på att den som läser min roman kommer att få samma känsla på första sidan. “Åh nej vad Kicki är pinsam som presenterar sin hjältinna så himla övertydligt! Vad klyschigt!”.
Men jag hoppas att resten av boken ska vara superglue.

I väntan på den kan man läsa “Jaktsäsong”.

Eller gör inte det förresten, för då kanske du tycker att min bok är mycket sämre.