Kickis skrivklåda

Jag har just gjort klart den tredje versionen av min bok och får äntligen släppa prestationsångesten. Idag har jag inte tittat på mer än exakt textsnutten jag har hållit på med av rädsla för att läsa något i ögonvrån och se att det är DÅLIGT. Och det som jag inte bara ska ändra utan skriva nytt – suck! Då blir jag så rädd att skriva fel att tio rader kan ta en timme.

Det är svårt att förstå hur sjukt svårt det är att skriva roman, i alla fall den första, i alla fall för mig. Som journalist skriver man kanske normalt 6000–8000 tecken (med blanksteg) i följd i en artikel. I sällsynta fall uppåt 20000. Nu har jag skrivit över 500000 tecken. Femhundratusen tecken! Och alla ska hänga ihop. Skriver jag om en person i kapitel ett som återkommer i kapitel fem måste jag också komma ihåg att nämna honom i något kapitel där emellan så man inte glömmer bort honom. Händer det något i kapitel åtta som återkopplar med något i kapitel tre så vill man kanske veta i sista kapitlet hur det egentligen gick med den där grejen. Visst är skrivande kreativt men det kräver också ordning, struktur och planering på ett sätt som man kanske inte tror. Jag har så ont i nacken att jag inte fattar hur jag ska kunna jobba imorgon (med vanliga frilansartiklar, thank God).

Idag är också dagen då jag gått totalt 927 steg.

Ibland går det upp, ibland går det ner.