Kickis skrivklåda

En helt vanlig dag i brevlådan.

Nu kanske du tycker att jag är en jävla gnällfi… a. Lite magsjuka får man väl räkna med? Och jag kan hålla med om att jag har vissa drag av gammal sur pensionär inom mig, men jag balanserar det med att ge beröm när det är välförtjänt!

Du kanske minns hur jag hyllade en telefonförsäljare? Och förra veckan skickade jag följande brev till Posten, då i en ännu längre version och med brevbärarnamnet utskrivet (så klart):

“Fram till i julas hade jag den absolut bästa brevbärare jag någonsin har haft nöjet att samarbeta med. Då jag tar emot många vadderade kuvert som inte går in i våra små “råttfällor” till brevlådor, ringde hon en dag på och frågade om jag ville att hon skulle ta med dem i en påse och ringa på och överlämna dem varje dag. Vilket förstås var toppen för mig, som annars dagligen måste gå till ett utlämningsställe och hämta dessa!

Och varje gång det närmade sig semester eller jul, frågade hon hur jag skulle vara borta, så hon visste om hon skulle ta med breven eller lämna dem på utlämningsstället. Vi hade också trevliga småprat varje gång vi sågs över posten.

Med detta mail vill jag ge en officiell komplimang till henne och hoppas att hennes mycket personliga och trevliga arbetssätt kan inspirera alla. Fick jag bestämma skulle jag låta henne utbilda sina kollegor i kundbemötande, och jag vill verkligen föra fram det som en idé hos Posten. Posten är ett företag som har rykte om sig att inte bry sig om service längre och med fler brevbärare som min skulle den bilden kunna ändras.”

Är man generös med piskan ska man vara generös med moroten också, det är mitt motto.

Poolområdet Riadh Palms, Sousse.

Jag har sett att flera personer kommer till min blogg när de söker på hotel Riadh Palms. Möjligen för information om hotellet. Och när jag läser mina tidigare inlägg inser jag att jag inte har varit speciellt tydlig om detta hotell. Det vill jag rätta till nu.

Riadh Palms klassas som fyrstjärnigt i resekatalogen. Riadh Palms i verkligheten är klassat som ett skithotell. Ett slitet skithotell. Som är illa byggt till att börja med. Vi snackar illa fogal kakel, lutande golv, avskavda möbelhörn, billiga material som fort blir nötta… Arkitekturen kan väl närmast benämnas som klassiskt sextiotal. I en öststat. Fyrkantigt, instängt, mörkt. Poolen ser ut att ha blivit byggd något senare, kanske 1970, och inte rengjord sedan dess.

På ett All Inclusive-hotell är det viktig att mat och kök sköts hygieniskt. Jag tvivlar på att så är fallet på Riadh Palms, då så stor andel gäster insjuknade i magsjuka. När jag reste dit var vi ungefär 20 svenskar i gruppen. Det var två personer i hela gruppen som hade klarat sig friska. En av dem var en tonårskille som hade ätit pasta med ketchup – enbart! – och druckit Coca-Cola på burk. Själv åt jag av hotellets buffé – endast, eftersom jag inte lämnade hotellet alls – och borstade till och med tänderna i flaskvatten. Alkogel är min bästa vän, liksom generell hygien. Använde endast toaletten på mitt eget rum. Badade inte i poolen. Kan inte ha fått i mig baciller annat än genom maten. Och redan efter två dagar kräktes jag och hade diarré och feber. Liksom 20-talet svenska medresenärer.

Jag kunde häva min turistmage med Immodium. Andra resenärer hade ätit hela förpackningar av Immodium, utan att det hjälpte. En kvinna i svenskgänget hade dessutom fått fyra piller av en lokal läkare och mådde inte bättre för det, en hade fått fem piller och en spruta och hade därefter fått uppsvällda ben och fötter. Två engelsmän på hotellet hade samma problem som vi och de hade blivit rekommenderade att lägga in sig på sjukhus i Sousse. (De vägrade, så klart.) Flygresan hem var… intressant, eftersom så många fortfarande var dåliga i magen. Åt båda hållen.

När jag kom hem blev jag sjuk igen och fick besöka infektionsakuten på Karolinska. Tydligen hade mina Immodium bara hjälpt temporärt, själva bakterien var fortfarande kvar i kroppen. Sedan var jag sängliggande i ytterligare tio dagar. På det drabbades jag av influensa, för att mitt immunförsvar var nedsatt efter magsjukan. Totalt var jag sängliggande tre veckor, varav tre dagar (av sex) på resan i Sousse.

Så om du funderar på Riadh Palms rekommenderar jag dig att välja ett annat hotell. Att döma av det lilla jag såg av Sousse är det för övrigt en av världens fulaste städer, så varför inte en annan stad överhuvudtaget? I rättvisans namn verkar stranden okej och vädret hörs vara bra nästan jämt. Men ta i så fall med dig Varma koppen och lev på det.

Det är skillnad på bloggar och bloggar. Skrivs de av en skrivamatör som jobbar på exempelvis en nöjessajt, eller skrivs den av en journalist? I det förra fallet är det svårt för läsaren att veta vad som är reklam, i det andra fallet förekommer ingen reklam. Jag har redogjort lite för min ståndpunkt här.

På Finest.se stoppas köpta blogginlägg, läs mer här. Lägg märke till att det innebär att köpta blogginlägg har förekommit till att börja med. Johanna Trenck är en av tio utvalda bloggare som har fått behandlingar betalda mot att skriva om dem – dealen gällde ett helt år:
– Det som är gratis är gott. Mina läsare är intresserade av sådant här och om Q-Med erbjuder mig att testa deras produkter gratis spelar ingen roll, har Johanna sagt i UNT.

Ärthjärna. Klart det spelar roll. Att som läsare i ett helt år läsa om behandlingar, utan att få informationen att texten är köpt, är vad som bland oss journalister kallas “redaktionell reklam”. Reklam som ser ut som att en journalist ligger bakom är ett otyg!

Läs också min krönika om Blondin-Bella här. Hon har nu friats. Det enda bevis som kunde uppvisas var till bloggens fördel: Beviset bestod av att de egna annonsförsäljarna bedyrade att de bara sålde traditionell reklam.

Jag tycker att bloggar ska gå under samma regler och lagar som tidskrifter. Då skulle sånt här inte förekomma. Själv kör jag automatiskt på pressetiska regler, liksom de flesta journalister. Visst finns gråzoner även för oss och vi måste hela tiden fundera över vad som är redaktionell reklam och inte. Kan vi ta emot gratis skönhetsprodukter? Kan vi göra behandlingar gratis? Kan vi köra en bil gratis under en månad eller två? Är det okej att gå på en gratis filmvisning? Och framför allt: Vad finns det för krav på motprestation i alla dessa fall?

Journalister är därför utbildade i kritiskt tänkande och att inte bli förförda av att “gratis är gott”.

Vad kan du göra? Var medveten om problemet. Tänk kritiskt. Läs bloggar och fundera över om det är oproportionerligt positivt rapporterande av ett visst fenomen/en viss operation/en viss produkt. Ställ frågor. Kräv svar. Var jobbig. Var smart.

För lite av detta?

Visst fan. 2002 sedan insåg jag att jag hade varit vårdeprimerad de sex föregående åren utom 1999 när jag jobbade tio dagar i Miami i februari. Sedan dess har jag varit noga med vinterresor till solen. Thailand fyra gånger, till exempel. Lite ljus och lite D-vitamin kan göra underverk. Jobbar också med dagsljuslampa på skrivbordet, men det verkar inte vara samma sak.

I år? Stockholm och längre norrut under hela vinterhalvåret (utom skrivresan till Tunisien, men den tillbringade jag ju i botten av toaskålen). Inte konstigt att jag vill hoppa framför en buss.

Nehej, dagen blev inte bättre. Jag känner mig så lååååg. Och då har jag ändå ätit, tagit tupplur och alla de där sakerna man ska göra för att må bra. Jag tränade ju till och med igår… Ska man inte bli GLAD när det blir ljusare ute?

Jag orkar inte.

Sjukt blek och trött.

Nu har jag sovit dåligt i två nätter. Trodde igår att det var för att jag var måndagsstressad, att helgen hade inneburit mycket jobb och dessutom mycket vin så att hjärnan inte vilat. Men inatt har jag drömt att jag var mordhotad och bevakad av någon hemlig organisation, som dessutom var ute efter min familj och skar halsen av vår schäfer, trots att jag igår levde exemplariskt med träning och fiskmiddag och sömn.

Detta är typiska stressdrömmar, tror jag. Hela jag är alltför uppe i varv, så jag känner mig undermedvetet otrygg. Förmodligen ett resultat av förgiftad kropp och tre jobbhelger på rad.

Detoxen kommer lämpligt.

Nu ska jag äta frukost med fröken Fahrman, måste höra vad hon tycker om Cliniques “bärbara” rouge. Återkommer i ämnet.

Janson’s History of Art, Architecture Highlights, Classy.

Mats Strandberg har börjat blogga igen, hurra! Han tittade förbi här med en bokenkät:

1) Vad heter boken du läser just nu?
Jag läser tre. Fackböcker. Classy, en bok om restauranger i Stockholm, som alltid får ligga nära sängbordet. Architecture highlights, lite inspirerad av Berlin som jag blev. Janson’s History of Art, för att jag har bildningskomplex. Och uppenbarligen har jag bildningskomplex av en anledning, eftersom jag har hållit på att läsa den här boken i ett år nu…

2) Hur långt har du kommit?
Classy: Hela, men den tål – och bör – läsas om och om igen.
Architecture: Började på 1000-talet så jag har läst andra halvan.
Janson’s konstbok: Fastnade strax efter hällristningarna. Ska nog göra som med arkitektboken och börja med det som jag kan känna igen.

3) Beskriv boken med tre ord.
Classy: Mat, inspiration, vacker.
Architecture: Stel, informativ, omodern.
Janson’s konstbok: Intressant, välskriven, inspirande.

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
Classy: 5.
Architecture: 3.
Janson’s konstbok: 4.

Fluid Shine Nail Polish i 31, Armani.

Köpte ett Armani-nagellack i Berlin och tyckte då att det såg rosarött ut, lite hallon så där. Men tydligen var det röttrött. Piggar upp, med väldigt fin glans, så här i gråvädret.