Kickis skrivklåda

För några veckor sedan gick jag förbi en Zara med Sams mamma Birgitta. Och föll pladask för det mest ljuvliga, knasiga, blommiga, glada skor jag har sett! Liten inbyggd platå, ljuvliga färger, hög klack – alla rätt.

Blommiga pumps, 699 kr, Zara.

Min entusiasm dämpades något när Birgitta, finkänslig och taktisk som vanligt, började skratta och: “de är jättefula”. Men så tänkte jag att så sa minsann de thailändska optikerna när jag köpte mina guldbågade gubbglasögon som jag har håvat in komplimanger för fyra månader i sträck nu. Dessutom tyckte jag själv att de var väldigt fina och det är ju ändå jag som ska ha dem på mig.

Nu ligger de i en skolåda i garderoben och väntar på bättre väder för en premiärpromenad med sin nya matte.

Jag hade tänkt undvika bokrean i år. Det är så deprimerande att se att författares genomarbetade, framsvettade, uttänkta, genomlidna verk säljas för 59 kronor. Men så råkade jag gå förbi en alladeles utmärkt handbok för såna som jag:

Allt om bröllop! 69 kr på Åhléns.

Tärnzilla, var det, ja.

Inom hälsokretsar används ofta uttrycket “mindfulness”. Men i mitt liv härskar just nu mest “mindlessness”. Jag har på 24 timmar råkat ut för tre (oavsiktliga?) förolämpningar.

Under ett möte med nya vänner via gemensamma vänner igår, berättade en 25-årig tjej om hur viktigt det var att hon blev friad till just i vår.
“För jag vill ha barn innan jag blir för gammal (…) Det är viktigt att jag får barn innan jag är 30, jag vill inte vara en gammal förälder.”
(Jag är 33. Jag har inga barn. Detta sades just till mig.)

Under ett något alkoholmarinerat samtal om basket med lagkamrater:
“För mig kan man spela hårt utan att spela fult. Jag tycker att den som spelar fult gör det för att den personen inte kan nog mycket om basket. Du, Kicki, spelar ju fulast i vårt lag.”
(Ska jag av det utläsa att jag är sämst i laget?)

Under intervju med stilsäker dam om second hand-mode i synnerhet och mode i allmänhet:
“Jag tycker det är förfärligt med alla som klär sig i dessa gravidklänningar. Varför klär man sig i något säcklikande som döljer ens figur? Det är otroligt osmickrande.”
(Jag hade vid tillfället blommig säck från H&M på mig, med gravidkofta ovanpå. Var det beside the point, eller var kommentaren en avsiktlig tillrättavisning?)

Ingen bra helg. Ingen bra helg alls. Det ska bli sjukt skönt att få börja jobba igen imorgon och inte behöva ha med folk att göra alls.

Genrepets applåder kan ge en fingervisning om vilka artister/låtar som är populära, i alla fall hos stockholmsjuryn:

1. BWO
2. Charlotte Perrelli
3. Amy Diamond

Sibel får förvånande lite applåder, Rongedal för förvånande mycket.  Själv är jag nöjd bara inte Nordman, psykfallet Frida (och hennes supergangsta-rappande kollega) eller Christer Sjögren vinner. Alla andra låtar/artister är svinbra!

Mina väninnor tyckte att Rolinski var stekhet. Och det är han också. När jag intervjuade honom för Glamour för ett par år sedan, blev han hetare och hetare ju mer man pratade med honom, för att han är så smart. Det är hett!

Andra funderingar:
1. Om Sanna Nilsen klär sig i svart för att hon inte vill att kläderna ska stjäla uppmärksamhet från låten, varför har hon då långt, lockat bimbohår och urringat? Varför ställer hon sig inte bara en bakom en skärm och sjunger?
2. Varför kör rongedalarna i samma kostymer igen? Hade de inte kunnat skoja till det med, tja, säg till exempel svarta kostymer med knallröda skjortor under? Perrelli och Diamond har klockrena outfits och behöver inte byta, men tvillingbrorsorna hade kunnat variare sitt nummer med nya utstyrslar.
3. Jag tycker inte om Bengtzings Rihanna-frippa. Det är lite för sent att vara trendig men för tidigt för att vara mainstream med snedluggs-page.

Ikväll är det schlagerfest! Jag tror jag ska ha stort hår, glamklänning och höga klackar. Schlager!!!

Min kompis Jessica var också på genrepet igår. Både Jessica, Ingrid och jag kommer från Umeå. Ingrid har jag känt sedan jag var sex år, Jessica sedan gymnasiet. We go way back.

Amys låt är omöjligt att inte sjunga med i.

Jessica om Amy Diamond: “Hon är 15 år! Fatta! 15! Och uppträder i Melodifestivalen! Och har varit artist i massor av år, så länge att hon har en grupp trogna fans! Vad gjorde vi när vi var 15? Söp och var med killar!”
(Tystnad.)
Jag: Jag söp i och för sig inte när jag var 15.
Ingrid: Inte jag heller.
Jag: Och jag hade inga killar heller.
Ingrid: Inte jag heller.
(Tystnad.)
Jessica: Äsch, jag söp inte heller, och hade inga killar heller. Men ni fattar vad jag menar!

I år, liksom alla andra år, avnjutes Melodifestival live bäst på genrepet, för då får man vara hemma framför tv:n på lördagskvällen och se alla framföranden på det sätt som de är producerade att ses.

Jag var på genrepet med två väninnor. Och jag må tycka att jag själv är väldigt rolig, men allra roligast är min barndomsbästis Bridezilla (formerly known as Ingrid).

Om Sanna Nielsen:
“Det är jättekul att Sonja Aldéns låt är med i år igen, och att Sonja Aldéns koreografi är med i år igen, fast i år framförd av Sanna Nielsen.”

Om Sibel:
“Hon är ju 12 år gammal. 12! Jag menar, Sibel är yngre än Amy Diamond. Sibel växte upp och inspirerades att bli artist av artisten Amy Diamond.”

Om Christer Sjögren:
“Är det inte väldigt mycket Benny Hill över det här numret? Jag trodde buskis var förbjudet i Melodifestivalen.”

I slutet av april/början av maj blir “Väninnorna och Kung Carl” pocket. Det är min första pocket!

Jag såg att den går att beställa på Bokus. För 38 kronor.
Tja, det motsvarar ju ungefär arvodet för en debutroman.

För en månad sedan började alla mina trosor (bastrosor, alla svarta från NK) gå sönder samtidigt. Vilket inte är så konstigt eftersom jag köpte dem samtidigt och har alternerat dem rättvist. Så det var dags för ny bastrosa.

Systematisk som jag är köpte jag tre olika dyra, svarta trosor i min bästa modell (hipster) i hopp om att hitta en värdig ersättare. Well, Calvin Kleins hipsters åker upp i baken, och Calidas åker upp i “frammen”, eller vad man säger… Men Filippa K:s är testets vinnare! Sköna i kvaliteten, sitter bra runt benet, åker varken upp eller ned, och slutar på ett snyggt ställe på rumpans rundning. Jag kilade raskt och köpte tre par till (alla medium som fanns på Åhléns City).

Hipstertrosa, 170 kr, Filippa K. (Finns i vitt, svart och lila.)

Jag skulle lätt kunna ha fem par till, de är råsköna!

Sam håller på att lära sig NLP (NeuroLinguisticProgramming). Fråga inte om detaljerna men en av konsekvenserna blir att han ska kunna managera sig själv (stress) eller andra (coachning).
Ikväll försökte han öva på mig. Vi hade båda släckt sänglamporna för att sova, men jag låg bara och kände mig stressad/pigg så jag tände den igen. Då satte sig Sam kapprak upp i sängen, han med, så han hade tydligen också svårt att sova. Vi tittade på varandra.

Kicki: Jag ska aldrig mer spela Monopol.
Sam (något förvånad men ser en chans att testa sina nyvunna skills): Aldrig?
Kicki: Aldrig.
Sam: Verkligen?
Kicki: Verkligen.
Sam: Varför inte det?
Kicki: För att jag kan förlora.
Sam(ser ut som att jag är dum i huvudet): Så vad skulle det innebära för dig om du förlorade?
Kicki (ser ut som att Sam är dum i huvudet): Att jag inte vinner!
Sam: Och vad skulle det innebära för dig?
Kicki: Att jag är dålig.
Sam: På vilket sätt får det faktum att du förlorar dig att bli dålig?
Kicki: Ja, det fattar du väl? Förlora – dålig. Förlorar man är man dålig. Det är svaret. Är du efterbliven?

Sam släckte lampan igen, vände sig om och håller i detta nu säkert på att somna.

For the record så avslutade jag min Monopol-karriär för 20 år sedan med att klå min två år yngre kusin på alla pengar som fanns i hela spelet. Efter en sådan seger kan man givetvis aldrig spela Monopol igen.

Men är det inte något med Betsey Johnson-klänningen i föregående inlägg som känns märkligt bekant? Jag har för mig att jag har sett den förut. De där blommorna känns bekanta… På vit botten… Och så formen… För att inte tala om längden!

Men varifrån känner jag igen den?

Jo, vänta… Från min egen garderob, nämligen:

Gammal trasa från Oasis 2006.

How sad. Ingen ny tärnklänning för mig, för jag kan ju faktiskt ha den här fortfarande och snygg är den också.

Fan.