Kickis skrivklåda

Jättebra. Jag är av med alla parasiter, bakterier och annat bjäfs som jag har ägnat snart två månader att driva ur min kropp. Däremot har jag fått tillbaka svampen! (Hade svamp, blev svampfri på tre veckor, och nu är skiten alltså tillbaka!)

Lars kom på husbesök och gjorde mögel-check på lägenheten. Tydligen reagerar min kropp i badrummet, som alltså är för fuktigt för mig. Nu får vi skura väggar, dra fram badkaret och totaldesinfecera tjottan och se om svampen försvinner. Dessutom ska jag äta äckliga droppar igen, och avstå från jäst och socker. Jättekul när jag i eftermiddag åker på Birka-kryssning! Inget vin, inga billiga drinkar, inga Marianne, ingen Pingvin-lakrits. Katastrof!

Japp, nu är mitt andra skönhetsuppslag i Svensk Damtidning publicerat. Här blir det crèmer som får röd hy att lugna ner sig, superbra rouge i olika prisklasser och Let’s Dance-snyggingen Jessica Almenäs bästa hårprodukter.

Hur Heidi Klum hamnade där vet jag inte, eftersom ingen av texterna handlar om henne, men hon är väldigt tjusig i alla fall!

För tre år sedan lanserade märket mest känt för lyxhudvård, La Prairie, doften Silver Rain, som jag har blivit alldeles förälskad i. Lagom till mors dag i år kommer doften i limited edition- förpackning: Tre mindre droppar i blått, lila och chartreuse som går att köpa var för sig.

Colourful Silver Rain, 850 kr/30 ml.

Toppnoterna i Silver Rain är bland annat verbena, koriander och bergamot, hjärtnoter är bland annat gardenia, plommon och jasmin, och basnoter är bland annat patchouli, mysk och sandelträ.

Jag tycker hjärtnoten plommon är den dominerande doften på mig: varm men inte söt, inlindad i ett moln av blommor. Sedan älskar jag den “träiga” botten som gör parfymen intressant längre. Jag hade den på mig i tisdags och gick och sniffade på mig själv (handleder och halsduk) hela dagen.

Igår lunchade jag på Sturehof. För andra gången den här veckan, för tredje gången senaste veckan… Jag känner mig rätt säker på deras meny nu. Så här kommer rankingen, Micke.

1. Portergravad stek med löjrom
Mellanrätt som serveras i carpaccio-liknande skivor på tunt, mörkt bröd. Egentligen ingår en äggula, som jag avstod. Läckert, lyxigt, vällagat!
(Finns också som en del i förrätt: 3 eller 5 assietter.)
Betyg: 5

2. Sallad med kalkon och chèvre
Är tyvärr borttagen från menyn nu, annars skulle jag äta den varje dag. Kalkonen är saftig, chèvren stark i smaken utan att dominera. Perfekt!
Betyg: 4,5

3. Sallad med roquefort och päron
Stora bitar knallig mögelost med valnötter och söta, inkokta päron serveras i endive-blad. Som en efterrätt fast det är en förrätt!
Betyg: 3,5

Mitt lunchsällskap, Frida Fahrman, har en egen blogg, om mode och skönhet. Men den följer du säkert redan!

Dessutom har jag ätit gravlax två gånger, bara för att jag var sugen, och Sturehofs lax är verkligen mjäll. Men det är för ofestligt för att plats på topplista. Nästa uppgift för mig är att ge mig på deras omtalade räksallad med avocado.

Micke,

I Vasastan finns en alldeles utmärkt restaurang som heter Mondän. Maten där är fantastisk! På min födelsedag förförra året åt jag ett lamm där som fick ögonen att tåras (nästan i alla fall).

Baren på Mondän.

Bäst med Mondän är att stället sedan min födelsedag har byggt om och nu har en sjyst bar där man kan hänga. Dessutom är personalen så sjukt trevliga. Det är så där glada som att de just drog ett skämt innan gästerna kom och fortfarande skrattar åt det.

Diors sommarlook är i år väldigt guldig. Som vanligt kommer också one-shots, i form av färger och nya produkter. Vecka 19 lanseras den här alldeles, alldeles utsökta pjäsen.

Golden Dior – hängsmycke med highlighter, 585 kr, Dior.

Diors “smycken” som innehåller ögonskugga/gloss/puder har alltid kommit i fula och/eller halvkackiga förpackningen. Liksom makeup-smycken från alla andra märken. Men nu äntligen kommer något man faktiskt kan ha på sig! Snygg, gedigen, tung.

Dior föreslår att Golden Dior bärs på handväskan eller runt handleden, jag tycker också att det kan bli ett Marie Antoinette-värdigt halsband.

Highlightern kommer i två färger.

En 16-årig kille, förmodligen med en eller flera silverskedar i mun, har flyttat till sin pappa herr Hästens-sängar-chef i Sydafrika. Han har bloggat om sitt nya land. Enligt Dagens Media har han bland annat skrivit:
“Förövrigt skulle alla svarta gå under utan oss, dom lever av oss, för oss. Dom jobbar för oss, utan oss skulle dom dö. Det vet dom, så har det alltid varit. Så kommer det vara länge till, för dom vita vill det. Dom vita har pengarna, dom vita bestämmer.”

Och andra liknande intelligenta och genomtänkta kommentarer. Man kan försöka säga att grabben bara är 16 år eller att det var ironi, men det hjälper inte.

Bloggen är nere nu men jag hoppas att straffet blir i paritet med brottet. Han kanske kan besöka ett förintelsen-museum istället för att ligga vid poolen, äta på lyxrestauranger och visa upp sin dumhet offentligt.

Vi svenskar är inte så dumma som man kan tro. Vi är dummare.

Det finns en tjej som jag har jobbat med i många år, Pernilla Ericson. Idag jobbar hon på Aftonbladets Bonus-sidor och har blivit intervjuad i Vecko-Revyn om vikten av att ha en mentor. Pernilla har tydligen inte bara en, utan två! En av dem går hon till för jobb-råd, bland annat har hon fått ett oumbärliga tips när hon var nervös för att vara med i radio: “Le, det hörs på rösten”.

Det var jag som sa det.
Det är tydligen jag som är Pernillas mentor!

Klipp ur VR.

Det var rart av henne. Tack, Pernilla!

Micke,

Äntligen blev det lunch med Mari. På Tranan. Och jag beställde det vegetariska alternativet som i fredags var linguini med tryffel och parmesan.

Låt mig säga så här: Rätten kommer aldrig att få poäng för färgprakt. Blond linguini med ljusgul parmesan – det var som en krämfärgad kökkenmödding. Lyckligtvis smakade det gott. Den utlovade tryffeln kom i form av fusk (olja) men pastan var så bra al dente som den kan bli i Sverige och parmesanen var färskriven och smakade parmesan, vilket man inte alltid kan ta för givet. Visst, jag hade pasta-cravings och hade nog nöjt mig med sämre kvalitet, men Tranan gör ingen besviken.

Bottom line: Inga hallelujah-moments, men stabilt.

På en fest i fredags:
Främmande men mycket trendig tjej: Vad fina glasögon du har!
Kicki: Men du då! Dina ser ju likadana ut fast mindre!
Tjej: Mina är Tom Ford.
Kicki: Mina är no-names från Thailand.
Tjej: Jag betalade nio och ett halvt tusen för mina. Säg inte att jag har gjort en dålig affär…
Kicki: Jaha, jag betalade 900 för mina.
Tjej: Fan, jag visste det.
Kicki: Men vadå! Dina är Tom Ford! Det är värt några tusenlappar.
Tjej (gladare): Det förstås!