Kickis skrivklåda

Det funkar ju. Shopping mot ångest, alltså. Om man inte går bankrutt, och det har jag inte gjort. Än.

Är mycket nöjd med mina inköp för bokpremiären. Jag är ett shoppinggeni! Bäst av allt var att min stylistväninna Carina Förne var med och la sig i. Jag var så dum att jag shoppade galakläder iförd mysbyxor med målarfärgsfläckar (pga kinesologbesök, då måste man ha sköna kläder!), så Carina fick hon gå efter mig och säga “hon ser inte ut så här egentligen” för att butikspersonalen inte skulle plocka ut grå flanellskjortor som festblåsor åt mig.

Det blev inga flanellskjortor. Det blev en guldboll (bilder kommer senare i veckan när guldbollen invigts).

Bäst av allt var Carinas fyra månader gamla son Winston, som gnydde missnöjt mest hela dagen – utom när vi var på Gucci! Då började han le, stoppa näven i munnen och dregla. Precis som jag.

Som kusin Åsa fick mig att inse: Inget botar ångest som lite shopping. Nu ger jag mig ut på stan för att fynda nåt fint att ha på mig på släppfesten. Ciao!

Ångest ångest ångest ångest ångest ångest. Igår hade jag sådan ångest att jag inte kunde somna, drömde skitäckligt (att mina fellow inmates på kvinnofängelset lurade mig att dricka sniglar) och vaknade med samma ångest ångest ångest ångest. Jag är dålig ingen tycker om mig, ingen tycker om mig jag är dålig. Alla hatar mig alla hatar mig.
Inte så rationellt, ångest är inte rationell.

Jag hade ångest över framtiden med Sam, vars företag har påbjudit att han ska flytta till USA. Klart att jag och Sam kommer att klara det, men blir det kul? Jag hade ångest över alla i hela världen som jag kunde komma på som kunde tänkas hata mig, alla från andra författare till kända personer som jag har intervjuat. Jag hade ångest över att jag aldrig kommer att få ett frilansuppdrag igen i hela mitt liv och alltså aldrig tjäna en enda krona igen i hela mitt liv och alltså få bli försörjd hemmafru, bli deprimerad och ta livet av mig. (Du hör! Ingen hejd på katastroftankarna!)

Så nu lever jag ut min ångest här på bloggen och hoppas att den därmed ska försvinna. Eller så kommer den att försvinna bara min jävla bok publiceras (på fredag!). Varför, oh varför, valde jag ett jobb som går ut på att bli bedömd av andra? Jag har inte många likheter med en fotomodell, men det är en.

Rolf van den Brink, som startade Dagens Media en gång i tiden, är nu igång med ett nytt webbprojekt: Dagens Story. Det ska vara en sajt om läsande och berättade, och den är nu under konstruktion. Här kan du nu läsa första kapitlet från min bok!

Förlåt om jag är tjejtjejig men jag vill påpeka att så stora labialveck har jag inte i normalt ljus. Jag ser alltså vanligtvis inte ut som en muffin ansiktet. Och då har jag inte ens kommenterat mina trädstammar till armar. Jag som trodde att Trästockfestivalen bara fanns i Skellefteå… Men bortsett från mitt ansiktes tillfälliga likhet med en mops så är det en kul intervju och otroligt bra PR för min bok!

Om jag har gjort rätt ska du kunna klicka på bilden och få se hela sidan 6 från dagens Metro.

Extra kul är att vi plåtade på hotell Kung Carl. Jag hade glömt hur många fina saker det finns där och hur trevlig personalen är.

Amanda Jenssen (Idol) och…

… Pia Johansson (Parlamentet).

Tipstack till Amalia.

(Du kan lägga till egna svarsalternativ!)

Jag tror ju att bara folk som jag redan känner hänger på den här bloggen. Men när nu bokhora var snäll nog att lotta ut biljetter till min boksläppsfest och jag fick vinnarnamnen inser jag att du som läser den här bloggen inte nödvändigtvis är en gammal kompis till mig. Roligt!

Jag fick också ett jättegulligt meddelande från en tjej i södra Sverige som tyvärr inte vann festbiljetter men som hälsade bokhora att hon gärna ville gå just för att hon följer min blogg. Raring!

För övrigt har jag hört rykten om att det var fler som ville gå på min släppfest än på etablerade författarinnan Karin Alvtegens. Ha! Det måste vara goodie-bagen som lockar…

Min bok har ett eget liv, ett eget liv som inte har något med min verklighet att göra (däremot med andras).

En chefredaktör sa: “Visst är den-och-den personen i boken Charlotta?”
Jag sa (sanningsenligt): Nej, herregud, inte ens nära!

Charlotta sa: “Visst är den-och-den personen i boken Rickard Engfors?”
Jag sa (förbryllad): “Varför det?”
Charlotta sa: “För att han är snygg.”
Jag sa (sanningsenligt): “Jaha, nej, den personen är hitte-på.”

Hittills har nästan alla trott sig känna igen en faktiskt existerande person i någon av mina romanfigurer.

Det finns två personer i boken som finns på riktigt. Båda har sina egna namn: psykologen Ingrid Arenäs och servitrisen Didi.

Resten är fiktion. Det är liksom det som är poängen med en roman.

Min releasefest kommer att bli grym.
Om jag var du så skulle jag vilja gå på den: Alla bjudna är sköna. Kung Carl är värsta bästa location. Gästlistan är snygg. Goodiebagsen är bra. (Jag vill inte avslöja för mycket men jag säger bara cocker spaniel-ögonfransar och Marianne Rolfstadius.)

Det bästa är att nu har du chansen! Smarta, kunniga boksajten bokhora lottar ut biljetter här!

Skynda dig att tävla! (På riktigt. Jag vill att du ska vinna så vi får vingla ihop nästa torsdag!)