Kickis skrivklåda

Och precis när jag la ut dagens slaskhink från City dundrade bokhororna in sin recension. Här! Ibland går det ner men ibland går det upp!

Sam lyckas alltid säga de rätta sakerna. (Jaja, ska man vara noga har han väl råka säga fel någon enstaka gång men för det mesta blir det rätt.)

Kicki: Jag måste ta på mig ett par jeans eller nåt, den här klänningen är ju så kort att man ser rumpan!
Sam: Mmmm, snyggt.

Kicki: Fan i helvete, det blev fiskpinnar med potatissoppa!
Sam: Mmmmm, gott.

Kicki: City helsågade mig idag, jag fick en överkorsad grej.
Sam: Vad roligt, ännu en som inte har läst boken!

Min bok recenseras i dagens City och Lisa Wennersten är inte nådig: “Plågsamt dåliga vitsar nedrörda i en sexistisk slaskhink.” (Jag lyckas inte göra en liten ikon här men klicka på länken för att läsa hela sågningen.)

city.JPG

Kickis kommentar: Jag förväntade mig fler såna här recensioner och är förvånad att det här är den första. Jag orkar inte ens påpeka hur orättvist det är att säga att “singeltjejerna i boken pratar mest om midjemått, dieter och smink”. Jämför med feministen Åsa Mattssons uppfattning här: “Sara i boken har (…) en väldigt skarp blick för skuggorna i detta glamourösa och skenbart lättjefulla paradis. Hon ser att de smala tvingas till disciplin och förnekelse, att de vackra måste avstå från att äta och säga vad de vill.” Men alla får ju tycka som de vill, och läsa böcker med vilka glasögon man vill. Så även Lisa Wennersten.

Åsa Mattsson har gjort en långt intervju med mig på SalongK, om väninnor, FLN och jobb, se här.

Det går dåligt med bloggandet, jag ber om ursäkt, men jag har inget att skriva. Nu är jag tom. Tömd. Efter boksläppet och festen i torsdags (och efter att inte ha sovit på en vecka) så är jag helt slut.

Nu ska jag återgå till det normala, med vänner, basket, frilansande och ansvar. Tjäna egna pengar (vilket är lättare att göra som journalist är som författare), bry mig om andra, träna och inte ligga bakis i flera dygn. Äta grönsaker, inte göra av med några pengar och vara en god människa.

Och sånt är ju tråkigt att blogga om.

Sams företag, BEA, firade 10-årsjubileum igår. Det är första gången jag följer med honom på en BEA-tillställning och kvällen var…. blöt, om man så säger. För när kalaset packades ihop tyckte Sam och hans kompis-BEAn Patrik att det var en jättebra idé att gå på casino. Jag som inte spelar tyckte väl att idén var sådeeeeer men lyckades peta i mig en drink och två glas skumpa medan Sam spelade bort matkassan.

Drinkar är för övrigt billigt på det där casinot.

Här är delar ur mail jag har fått om boken. En del människor känner jag, en del inte, och det finns ingen anledning att tro att någon av dessa skulle säga så här bara för att vara snäll:

“Tack för en jättetrevlig kväll igår! Du var fabulous och boken är underbar! Sträckläste fram till klockan två i natt, kunde inte sluta. Min pojkvän trodde att jag hade blivit sinnessjuk när jag började gapskratta inatt och när jag försökte förklara varför uttrycket “Bränt barn luktar illa” är j-ligt kul fattade han absolut ingenting! Haha!”

“Om jag ska säga något om personerna i boken så är det de verkligen fyller sina syften. Med det menar jag att du genom att ge dem de karaktärsdrag du gjort skapar en dynamik. Som läsare finner man häxan, den trevliga, den där kalla bitchen, mongokillen, änglakillen etc. Känns tryggt på något vis även om det finns en risk för förutsägbarhet. Personligen fastnade jag i Desiré men det handlar nog mest om att hon går igenom samma sak som jag nu går igenom. Som exempel – ångesten inför att tappa håret kunde jag direktkoppla till. Samtidigt som jag läste om hennes våndan kunde jag tänka “Det ordnar sig, Desiré! Jag lärde mig att leva utan hår. Och det växer tillbaka. Se – jag är alldeles luden på skulten nu!”. Genom att läsa det du berättar om Desiré har nog gjort så att jag ser på saker som händer/hänt under min resa på ett lite annat sätt en tidigare. Lite mer perspektiv. Ska inte bröstcancerblödig – det ligger inte för mig – men det var extra skönt att läsa dessa Desirédelar av boken.”

“Jag tycker du har gjort en BRA romandebut! Du skriver 10 000 gånger bättre än många andra i samma genre jag läst, du skriver roligt och underfundigt och
träffar mitt i prick väldigt många gånger och på flera ställen tänkte jag – nu fick hon till det!
Roligt med alla beskrivningar av hur det går till jobba på magasin, det tror jag de som inte är i vår bransch kommer att gilla. Jag tycker handlingen var litelite seg i början, men den tog sig verkligen på slutet.”

“Stort tack för att jag fick komma på din mysiga release i torsdags! Verkligen en fantastisk goodie-bag men, more importantly, gud vilken page-turner!! Låg uppe alldeles för sent igår och längtar till att få läsa mer i kväll…”

“Tack för trevlig fest i torsdags. Är snart halvvägs genom boken och kan inte sluta läsa.”

Min gamla chef från SalongK.se, Åsa Mattsson, får inte alltid cred för att hon är så rolig som hon är! Smart – ja. Intellektuell – ja. Snygg – visst. Men många missar att hon faktiskt har humor också! Som när hon beskrev några teatergäster uppklädda “som små cirkushästar”. Eller i sin termometer här.

Men gillar ju kvinnor som vågar vara roliga.

Min fina partygäst och prinsessexperten Catarina Hurtig har bloggat om bokkalaset här.

Dresscode på partyt igår var: Sex & The Stockholm.
Och mååååånga fina klänningar blev det, inte minst min egen. Men kvällens vinnare måste ändå vara Stian:

Coola boots, rock med riktigt pimpig pälskrage, vita jeans och dessutom sjukt snygg. Han är PT om någon undrar. Och paxad. Av en lika snygg tjej, så det.