Kickis skrivklåda

När jag ändå lovebombar så förbehållslöst, vill jag också passa på att utse Arlanda Express personal till Stockholms allra trevligaste! Alltför många som jobbar i ett serviceyrke tror att de i själva verket är despotiska företagspampar à la Stenbeck. De gnäller, snäser, snorkar sig och svarar inte på frågor. De gör inte det de ska, behandlar folk olika och kan absolut inte ta kritik. De har bara rättigheter, inga skyldigheter.

Men på Arlanda Express är personalen trevlig, personlig och lugna. Ja, ibland hör man till och med ett skämt! Måste vara ett systerbolag till TopCab på något vänster.

Jag är väldigt snabb att bli irriterad och grinig när service är dålig. Men jag är också bra att säga att något är bra när det är bra! Därför vill jag hylla TopCab, Stockholms bästa taxibolag (tack för tipset, Hedda!). TopCabs förare har en del talanger som resten av bolagens förare inte har. Nämligen:

1. De kan köra bil.
2. De pratar svenska, vilket gör det möjligt att stava adresser till GPS:en. Men nu behövs ju inte det för:
3. De hittar.

Att de dessutom klarar de framkörningar de åtar sig och är trevliga är bara bonus.

Jag och Sam har tillbringat påsken på Granholmen, åtta mil från Luleå, med Sams morbror Ulf och hans familj.
Det är något speciellt med släkt. Jag älskar mina vänner till döds, och har mycket svårt att tänka mig att skiljas från dem nu när Sam dillar om San Francisco. Men med släkt har man en helt annan historia. I helgen har Sam till exempel fått veta saker som var hans morfar var född, varför båda hans morbröder gick ur riddarhuset och hur hans kusiner egentligen har det (han har inte träffat dem på 15-20 år sisådär). Ovärderligt.

Att sedan skoterföret var perfekt gjorde inte saken sämre.

På långfredagen hade den lokala skoterklubben ordnat tipsrunda och jag är mycket stolt över att säga att jag vann en röd ryggsäck som det står “Bodensläpet” på. Moster Maj och kusin Lisa på skotern, morbror Ulf och Sam löser den kniviga frågan.

När det är perfekt skoterföre kan man köra i vilken skog som helst för att grilla korv och koka kaffe. Det var precis vad vi gjorde.

Så här kul hade vi i våra pälsmössor när vi fick köra skoter!

Som om inte skotrarna, föret och sällskapet var nog, fick vi dessutom en hund på köpet. Lyckan var fullständig.

Härliga, härliga Carolina Gynning. I dagens Aftonbladet Klick! har jag intervjuat henne om knark, killar och bröst. Hon är sjukt rolig och lite… besatt av sitt utseende. Under hela vjun var hon så här: hon drar i håret, undrar om hon ska ha det långt eller kort, funderar på färgen, frågar vad jag tycker om färgen, frågar vad jag tyckte om hennes förra färg, är den mörka färgen på underhåret för mörk, hur ska det fönas, jämför färgen med någon fotomodell som en kille tyckte var snygg, pratar om hur daterat det känns med jätteblont hår… och rätt vad det är kommer läppglansen fram fast makeupen redan är oklanderlig.
Det låter kanske tramsigt men är mest charmigt och jag är mycket mycket förtjust i hennes självklara sätt.

Fina flickor på Strandvägen.

Gynning klagade på att hon hade en fuldag. Titta på mig då, säger jag bara.

Diskussionerna inför eventuell San Francisco flytt pågår. SAm vill, jag vill inte. Kan inte. Vi får se.

Under tiden piggar jag upp mig med vår finaste kylskåpsmagnet.

Sam är en drake. Jag är en prinsessa. Och Celestial Seasonings i Colorado gör världens godaste te. Kan det bli bättre?

Glad påsk!

I år blir det Carina Berg och Carolina Gynning som ska vara programledare i “Idol”. Redan i veckan började repetitionerna och de nya programledarna har fått träna på hur de ska göra i olika situationer under de bitvis väldigt tuffa “Idol”-uttagningarna.
“Du vet, jag är ju sämst på sådant”, sa Gynning till mig om första dagens rollspel. “De andra bara skrattar åt mig. När någon började gråta så tog jag dem bara i handen och sa “kom då så går vi till psykologen”. Så ska man tydligen inte göra. Idol har inte ens en psykolog.”

Ska bli kul att se vilka som ska göra Idol nästa år. Knoll och Tott? Piff och Puff? Fredrik och Filip?

Vi har hittat ett nytt favoritdiskmedel. Jag gillar mest miljöaspekten och doften, men Sam, som är mer av en finlirare när det gäller disk, hävdar också att glasen blir extra blanka jämfört med våra gamla diskmedel, bland annat Yes och ett franskt, rosa.

Igår hade filmen med vårens töntigaste affisch, “Wild Hogs”, premiär. Bland kändisar finns det tre sätt att få maximal exponering på röda mattan:

1. Att göra entré med festens huvudperson.
Ungefär som Carola gjorde på melodifestivalfinalfesten, när hon gjorde entré hängande runt halsen på The Ark.
2. Att göra flera entréer.
Som den tidiga Martin Björk, före Lena Ph – plåtar ingen dig den första vändan, så går du ut igen och går uppför den röda mattan en andra gång i hopp om att du ska se intressantare ut den här gången. Faktiskt var att även Carola körde den på melodifestivalsfinalen. Efter The Ark-entrén gjorde hon också en soloentré…
3. Att komma sist.
Tydligen en Pernilla Wahlgren-klassiker. Kommer du sist blir du ensam på röda mattan så då är det mer sannolikt att pressfotograferna tar din bild. Och tänka sig, igår på “Wild Hogs” körde Carola den här entrévarianten också…

På Expressen.se kan man just nu läsa en artikel om “Party prinsen” Harry i England. Och på Aftonbladet.se kan man både på Nöjeslivs förstasida och i artikeln om The Arks nya video läsa att den innehåller “kitch”. Är alla journalister ordblinda nu för tiden? Är det inte längre viktigt att kunna stava korrekt när man ska jobba med att skriva? Håller SMS-generationen på att ta över kvällspressen?

Det är inte lika illa som att på sju ställen kalla Göran Persson för stadsminister, men nästan.

Sam har ju skaffat en supervåg som ett led i sin viktminskningsplan. Det skojiga med den är att den väger väldigt exakt och att den också kan mäta vatten-, muskel- och fettmängd i kroppen. Något mindre avancerat än Itrims våg, men ändå.

Jag är ju inte så intresserad av kilon nu när jag ska minska midjemåttet inför sommaren, just för att muskler väger mer än fett och för att det viktiga för mig inte är vad vågen visar utan vilken storlek jag har i kläder. Men en sak är väldigt skoj: Inte nog med att man kan mäta vattenmängden i kroppen en vanlig morgon jämfört med en bakismorgon, man kan också väga sig före eller efter man har varit på toaletten.

Efter Jeff är den jag känner som tycker det är lika kul som jag att prata toalettbesök, berättade jag detta för honom. Då berättade han i sin tur om en snubbe som hade minskat fyra kilo efter att ha varit på tjotta!

Fyra kilo! Är det möjligt? Och om det är sant: Berodde det på mängd eller på densitet? Jag menar, har man ätit pitepalt kanske det är fullt möjligt att tappa fyra kilo på en dump?

Fyra kilo på tio minuter – detta måste vara världens mest effektiva viktminskningsmetod.