Kickis skrivklåda

Äntligen! Igår hittade jag den finfina mataffäre Fine Food i Hammarby Sjöstad. Där fanns Saltå Kvarn-sortimentet, hundra varianter av urvetet dinkel, ankfett och havssalter så det stod härliga till. Jag tänker åka tillbaka med Sam och en bil så snart som möjligt. Idag orkade jag bara bära hem en kasse.

Brunneby granatäpplenektar, 15 kr. Fruktkick från Saltå Kvarn, 18 kr/2 dl. Baristamjölk, 18 kr. Vitlöksolja, 82 kr. Grönt te med svartvinbärssmak, 34 kr.

Jag är så jävla förkyld att jag nästan inte kan jobba. Det är det värsta jag vet – att nästan inte kunna jobba. Jag kan sitta vid skrivbordet och ha datorn på men jag får inte grepp om mina tankar och jag är vääääldigt sömnig. Värdo.

Var på ansiktsbehandling hos SkinConcept/Dermalogica idag och fick med mig en för-rengöring hem, Precleans. Det är en crème som man använder före rengöringscrèmen för att rengöringscrèmen ska ta ordentligt och man ska bli superren. Jag tänker att det verkar lite onödigt, men jag ska ändå prova.

Återkommer med rapport.

Precleans förrengöringscrème, 420 kr/150 ml, Dermalogica.

Jackshoppingen var för övrigt research till boken. Det är inte alltför ofta man kan kalla shopping för arbete (även om det förstås alltid är hårt arbete att shoppa).

Köpte även en H&M-kappa med tulpankjol. Formen är oändligt mycket mer förfinad än på denna bild, jag lovar. Här ser den bara ut som ett härke.

Kappa (80% ull), 999 kr, H&M.

Jag har varit spekulant på en läderjacka sedan London. Där hittade jag en svart på Oasis (finns även i Sverige, 1999 kr) men jag tyckte att den var lite dyr och lite kort. Blev därför jätteglad när jag hittade en billigare (1299 kr) och längre på Vila.
Men trots att expediten och priset påstod motsatsen, blev jag efter inköpet övertygad om att Vila-jackan var av fuskläder. Modellen kallades “Leather Style Jacket” och som gammal E-bayare, vet jag att ordet “style” brukar betyda “fusk”. “Dior Style Saddle Bag” betyder “Dior-kopia från Thailand”. Plus att materialet kändes som vinyl. Och oavsett om det var äkta skinn eller inte, vill jag inte ha en bikerjacka som känns som vinyl. Så jag lämnade tillbaka Vila-jackan.

Därefter har Charlotta tipsat som H&M:s 998-kronorsjacka, men jag vill inte ha en brun.

Och idag hittade jag den! På Salt fanns en Only-jacka i grått skinn. Jag slog till. Ska strax prova den med de svarta bilhandskarna jag köpte härom veckan, och om det är en perfect match är jackan en keeper. Kanske annars också.

Jacka i grisskinn, 799,99 kr, Only/Salt. Finns även i brunt och mörkgrönt.

Redan förra hösten försökte jag få mina frisörer att förändra håret. Då ville jag klippa det kort och färga det rött. Som tur var, vägrade de. Jag har haft väldigt roligt med mitt långa, blondblonda hår i sommar.
Men nu är det höst igen och dags för förnyelse. Idag klippte jag av en och en halv decimeter och mörkade bort en del av det blonda. Jag känner mig lite tantigare men också lite snyggare. Och “det är alltid kul med något nytt!”-filosofin funkar inte bara i jobbet utan också på huvudet.

Förr.

Nu.

Roliga vardagssaker gör livet så mycket lyxigare. Nu börjar mina franska diskmedel ta slut så nu måste jag hitta ett nytt och originellt sådant. Tyvärr ska jag inte ut och resa på bra länge, men Sam kanske kan ta med sig ett hem från Indien? Finns det diskmedel i Indien förresten?

Tills vidare gläds jag åt tvålen från Molton Brown. Thai vert heter doften och eftersom den är rätt manlig fick den gå före min egentliga favorit White Mulberry.

Handcrème och tvål, ungefär 120 kronor/styck. Vardagslyx.

På önskelistan: Toccas tvättmedel. Mönstrade diskhandskar. Svindyra kastruller.

Hittade gamla hälsningar från en i mediesvängens mest förtjusande brödrapar. Följande tillrop fick jag mig messat när jag klargjorde att jag inte ville snacka skit om Daniel Nyhlén:
“KIcki. Du tar Nyhléns parti. Det gör dig till en lika vidrig liten råtta som han. Du kan ju inte ens skriva ordentligt. På amelia behövs kanske inte det.
Ja, jag baallar kanske ur (…) Men att försöka ta poäng på att man är kompis med Daniel Nyhlén är nog det sjukaste jag hört.
JAg vet inte vem du är, KIcki, och jag vet inte vvar du kommer ifrån. Jag vet bara att jag avskyr dig som en äcklig smitta, som ett ogräs som klänger sig fast vid ett liv, som inte vill att ogräset ska leva. Du är en avskyvärd parasit som lever gott i mig. Men, Kicki, jag lever inte gott
med dig.”

Efter detta trevliga mess, kontaktade jag denna person och förklarade (i neutral och artig ton) att jag inte hade skrivit något värt denna harang och att jag blev uppriktigt ledsen. Inget svar. Konstigt att jag fortfarande känner mig obehaglig till mods i närheten av honom och hans lika mysiga brorsa.

Matbilder blir sällan fina om man inte har värsta bästa ljuset, värsta bästa objektivet och dessutom värsta bästa matstylisten. Men torsdagens couscous med lamm var så färgglad i sig att den gick alldeles utmärkt att plåta.

Och ifall någon undrar: Ja, så här äter jag och Sam på vardagarna, utan annan anledning än att det är gott. Det händer också att vi äter varmkorv eller blodpudding, men lika ofta äter vi mat som vi behöver en kokbok och fler än tre inredienser för att laga.

Couscous med lammfilé. De röda plupparna är granatäppelkärnor.

Jag har en ny favoritvardagsparfym. Kenzos nya, d’amour, doftar varmt och sött och lite vanilj. Som att ta på sig ett gosedjur.