Kickis skrivklåda

Det är få yrkesgrupper förunnat att jobba med något som är så visuellt och konkret roligt som vi tidningsmakare!
Även om jag tycker det är segt att “bara” göra åtta tidningar per år (jämfört med Vecko-Revyns 30), så är det lika tillfredsställande att ha lämning! Att ha sidorna framför sig, att se ett praktiskt resultat av flera månaders och ännu fler personers gemensamma ansträngningar, att ha ett yrke som man faktiskt kan hålla i handen och läsa och som dessutom är vackert och glamouröst…
Jag har nog det bästa jobbet i världen.

Jobb som också kanske är roliga på ungefär samma sätt:
1. Personal shopper
2. Accessoardesigner
3. Konstnär
4. Möbelsnickare
5. Körsnär

Likheter basket och tidningsmakeri:
1. Man är beroende av sina lagkamrater
2. Resultatet är mätbart
3. Bästa resultat uppnås om alla har sina givna roller
4. … men man bör samdigt kunna lite om vad de andra gör.
5. Den med högsta siffran (poäng/upplaga) vinner

Nu är det avslutningsfest för Anna Ehlén och Charlotta Gustafsson på Vecko-Revyn. ÄNTLIGEN får jag ge Anna hennes födelsedagspresent som jag har klämt på sedan början av juli…
Skål, kamrater!

Vilken rolig fest! Utsikten var ännu bättre än på Kung Carl från DN-skrapans 23:e våning – vackrare stockholmsvy får man leta efter.

Kvällens topp 5:
1. Utsikten
2. Ann Fredlund parodierar Amelia Adamo
3. Lotta Reberg, som sa snälla saker och som jag connectade med
4. “Stylingakutens” omgörning av Adamo-Blom–Brandt (se nedan).
5. Galet god Brie-ost på buffén

Jag hittar inte krympprogrammet, och förresten vet jag ändå inte hur man gör, så bilderna får ligga en bit ut över högerlisten tills Sam kommer hem och fixar.
Eller tills jag har skrivit så mycket ny text att fotona hamnar under högermarginalens list.

Peter Siepen, Hattfarmor och Lena Ph. Lena Ph sjöng i den konstiga plastglassen och dansade stativdansen till “Det gör ont”.

Söta Sophie Graalheim (med något ansträngd min) och jag (i bordellklänning). Bakom oss syns Sanna Krafft, controller, som jag också gillar jättemycket.

Lunch: Capricciosa med extra ost.
Middag: Kebab med pommes frites, 1,5 l Ramlösa.
Jo, det var en rolig fest!
Återkommer med fullständigare rapport och bilder, så fort jag kommer på hur jag gör bilderna mindre så de får plats på bloggen utan att täcka över listan på högersida. Det är ännu ett mysterium, trots att söta Sophie på jobbet har hjälpt mig att krympa bilderna (jag har inte krympprogrammet på min dator).

Krympprogrammet? Pfft. Jag är det yttersta beviset på att man inte blir en datatönt bara för att man är ihop med en.

Ikväll är det avslutningsfest för Blom-Brandt-Adamo i DN-skrapan. Det brukar visst vara grymt drag på amelia-festerna så jag ser fram emot kvällen med spänd förväntan. Ska Claes ta av sig kläderna? Kommer Amelia att dra några gamla rövar-historier från tidningen? Blir det efterfest med Marianne?
Den vid det här laget rätt välanvända H&M-klänningen med bordellstuk känns helrätt med nätstrumpbuxor och heels till vad som kan bli den senaste veckans näst mest dekadenta fest.

Satt på jobbet och pillade med Josefin Crafoord-texten till jag plötsligt upptäckte att klockan var 19.24 och att jag höll på att missa “Floorfiller”!
Tur att det finns TV. Annars skulle man ju jobba jämt.

Så här såg det ut i lördags.
Jag ser fram emot att gå på en fest som kan toppa detta! Kanske julbordet på Utö i december? Kanske avslutningsfesten för Claes, Marianne och Adamo imorgon? Eller kanske 25-årsfesten på Café Opera? Inbjudan anlände till redaktionen idag i form av ett knippe svarta ballonger. Den var inte till mig, men man får väl planka in eller nåt…

Från vänster: Amalia, Sissi, Hedda. Tvärs över: Sam.

TV3:s “Floorfiller” är mitt nya bästa program. Man slipper det där tjatiga sjungandet som “Fame Factory”, “Friends”, “Popstar”, “Rockstar” och “Idol” upprepat till förbannelse, istället får man se dans!
Och dansare, som är både snyggare och mer vältränade än popartister. Varför bryr sig Jason överhuvudtaget om att ta på sig tröjan? Onödigt.
Fame-vibbarna är totala.

Imorse innan jag gick till jobbet hittade jag två små presentböcker fiffigt gömda i a) min sminkväska och b) min Botkier. Den ena heter “If the Shoe fits – A Treasury for the Shoe Lover”, den andra “Feng Shoe”. I den senare får man lära sig viktiga saker som att röda finskor ska stå i rummets nordöstra hörn.
Inte mig emot!
Min nästa present kan kanske få bli ytterligare några skogarderober, en i varje väderstreck?

Jag ska interjua Josefin Crafoord imorgon. Bäst att jag tar på mig nåt raffigt, hon är ju så stylish.

Fortfarande ingen som känns vid kalsongerna.

250 g torkade fikon, i små bitar
75 g osaltade cashewnötter, grovhackade
1 dl råsocker
2,5 dl rött vin

Lägg ingredienserna i en tjockbottnad kastrull. Koka upp. Sjud cirka 15 minuter tills marmeladen blir fast(are) i konsistensen. Låt kallna.

Hela den superenkla marmeladprocessen tar ungefär 20-25 minuter. Det går inte att misslyckas och det är galet gott med mögelost och pepparkakor! Igår körde jag hackade valnötter istället för cashew och det gick också bra.

Sviskonfikonmarmelad, joppejdi, joppejda,
det mår smurfer finfint av, joppejdi hurra!