Kickis skrivklåda

Väninnorna & Kung Carl.

Min bok Väninnorna & Kung Carl är officiellt slut. Jag fick 100 storpocket och 100 pocket från förlaget, och har nu dessa i mitt eget lilla lager, och sedan har Adlibris kvar några ex. Är du nyfiken på boken och vill läsa den själv eller ge bort den i julklapp ska du alltså kontakta mig!

Så här skrev Bokhora om boken:

“Kicki Normans bok är alldeles förtjusande välskriven. Man får ju ta chicklitgenren för vad den är och Kicki förvaltar det bra. Det är roligt och lite rörande och inte sådär alldeles galet pinsamt som vissa chicklitförfattare ibland envisas med att göra livet för sina hjältinnor. 

Man får verkligen skratta, det gillar jag! Och tillräcklig inblick i tjejtidningsvärlden har jag för att veta att det är väldigt träffsäkert och bra beskrivet.”

Tidningen Glamour skrev så här: 

“Historien är detaljrik, diskuterande och fylld med medieskvaller.”

Boken finns som vanlig pocket, och som så kallad “storpocket” (en finare utgåva med mer guld och lite extramaterial i form av en intervju med mig). Båda dessa kan du köpa genom mig.

Är du intresserad av dessa sista exemplar, maila mig på kicki at kickinorman punkt com.

My precious: Fin goodiebag med vårt lilla klistermärke på. I nästa inlägg får du se vad den innehöll.

1.En mycket mingelrutinterad person säger att det är den finaste goodiebagen hon någonsin har fått.

2. En festdeltagare blir utslängd.

3. Breakdance på dansgolvet från en gammal b-boy.

4. Värdinnan går hem barfota.

5. Värden vaknar halvfyra på eftermiddagen dagen efter kalaset och säger stolt att han vann för att han stängde Spy Bar.

Jag och Ingrid hann äta räkmacka och shoppa under söndagen.

Vi shoppade sneakers.

Vi väntade in Frida och åkte till Sofias hus.

Sofia och hennes Harry.

Vi satt ute under tak och myste tills det var konsertdags.

Det är klart att det är kul att ha sett en Madonna-konsert, det är det. Men jag hade nog varit mer nöjd om jag faktiskt hade sett något.

Jag brukar säga att jag inte går på konsert om jag inte får sitta, och efter att igår kväll ha stått konserten igenom på det fullpackade golvet på Ullevi är min åsikt i frågan starkare än någonsin. Scenen var nämligen  inte nog hög för att Madonna skulle synas från ståplats, och jag är ändå inte speciellt kort. Jag och Ingrid stod ungefär halvvägs fram mot scenen, och jag såg Madonna live totalt tio gånger när hon, som en liten liten porslinsdocka i svart och paljetter, dansade fram mellan två skymmande huvuden framför mig. Möjligtvis såg jag henne elva gånger, men den sista gången kan det ha varit en av dansarna också.

Hon fanns ju på tv också, och skärmarna syntes mycket bra. Vad jag igår vad med om var alltså att jag tittade på Madonna på utomhus-tv tillsammans med tiotusentals andra människor. Och det var helt okej. Det är kul att uppleva en popikon tillsammans med så många andra människor som också är intresserade av popikonen ifråga, även om det är på storbilds-tv. Men jag hade hellre suttit på läktaren och sett den lilla figuren röra sig fram och tillbaka över scenen hela tiden, inte bara i sammanlagt 20 sekunder.

Mina väninnor med sittplats tyckte det var jättebra och häftigt, de hade sett de imponerande dansarna bättre också. Jag känner mig besviken för att jag fick uppleva musiken och masspsykosen, men jag fick inte en särskilt stark visuell upplevelse.

Konserten kan sammanfattas så här: Ett välproducerat, kreativt och underhållande spektakel, om du ser det.

För övrigt var hela göteborgsutflykten jättebra! Jag och Ingrid har haft jättekul, och så fick jag träffa Ammi, Sofia och Clara också. Och Frida! Henne har jag längtat efter i sommar.

Ammi, Clara, jag, Sofia. I förgrunden: Ingrid, my partner in crime. Min tröja är den berömda Gina Tricot-tröjan för 149 kr.

Snart är det dags. Vi har laddat med rosévin, lite varmare kläder, Smashbox Oglow och Clinque Lash Curling Mascara. Jag och Ingrid har idag shoppat tröjan som hela Stockholm har. Se så randig jag är.

En tjej på språng.

Godmorgon! Jobb igår, Madonna idag. Nu ska jag teleportera mig ner till Göteborg, inte bara för att se her madjesty utan också för att hinna säga hej till Drinkar & Män-tjejerna som jag inte har sett alltför mycket av de senaste åren. Särskilt inte Sofia, som bor i Götet och är den som ska husera oss. Sofia har slutat blogga, och det är synd för hon är precis lika smart och rolig som hon verkar. Andra tjejer jag ska få träffa ikväll är Clara, Ingrid (min gudson Joels mamma) och Frida (Adas mamma). Jag hade också trott att Sissi och Hedvig skulle dyka upp, men så verkar inte vara fallet. Och Mari var där igår med sitt jobb.

Jag har packat kameran, så förhoppningsvis kommer fina bilder upp senare idag eller imorgon! Inte på Madonna, då, utan på mina girls.

När jag och Sam reser, köper vi alltid lokala hit-samlingar och spelar i bilen. Nu i Italien stötte vi på den här låten, tydligen en klassiker från 1961:

Vi skrattade så vi dog när den dök upp bland de svulstiga latinska balladerna. Lars, halva vårt resesällskap, hatade den. Jag förstår inte varför.

Emil och Uffe spelar TopBoy.

Ikväll spelar min nya inneboende Uffe en pjäs som han har skrivit med sin dansarekompis Emil, Topboy. Den handlar om unga män som är beroende av våld. (Läs mer i gårdagens DN här.) Det är gratis, och efter den fina artikeln i DN igår var det tydligen helt galet mycket folk, så skynda dig dig! Det är sista kvällen ikväll. Och gratis!

Uffe är en mycket duktig och trevlig ung man. Skådespelare än han också. Och klok och snygg.

Väninnorna & Kung Carl, 39 kr och 119 kr, Adlibris.

Jag är ju dum i huvudet. Jag har glömt att påminna om bästa sommarläsningen: Min egen bok Väninnorna & Kung Carl.

Innehållet kan sammanfattas med följande: “Sara har ett glammigt jobb på tidskriften Gloria och är lyckligt kär i sin kille. Men tyvärr gör han slut – han har kommit på att hon förtjänar något bättre. Men otur i kärlek ger tur på jobbet. För att glömma sliter Sara hårt på redaktionen och ligger bra till, i alla fall så länge hon gör som chefen säger och inte går upp i vikt. Men är det verkligen vad hon vill? Och hur kommer det sig att den dryge överklasskillen Nicklas dyker upp överallt? Och framför allt, varför dyker han upp när Sara är utklädd till smurf och exet dejtar sin nya flickvän bara en meter därifrån?
Lyckligtvis finns det alltid tid för det som gör att Sara trots allt överlever: terapisamtal och drinkar med väninnorna i baren på Kung Carl.”

Väninnorna & Kung Carl togs för några veckor upp sen i djupt seriösa radiokanalen P1 som ett exempel på bra chick lit. Välrenommerade boksajten Bokhora kallade den här för “förtjusande välskriven”. Glamour gav den fyra av fem i betyg: “Historien är detaljrik, diskuterande och fylld med mediaskvaller”. Och jag själv? Jag tycker den är svinbra (och jag är ändå något av en auktoritet på chick lit – har grottat ner mig i genren sedan 1986). Och jag är självklart helt opartisk i den bedömningen.

Den finns som pocket här på Adlibris för futtiga 39 kronor. För 119 kronor får du en finare, glassiga version med fina flikar. På flikarna kan du se bilder av mig och mina väninnor vid olika fester, en skojig intervju med mig (om du inte fått nog här i bloggen) där jag bland annat berättar om sanningen bakom smurf-anekdoten, samt en del av Emma Anderssons respektive Anna Sahlins ansikten. What’s not to like?

Så här fina var jag och Sam på Chic fest. Foto från finest.

Och med det så önskar jag glad midsommar!

Jag och Chics chefredaktör Charlotta Flinkenberg har olika färg.

Lisen (skönhetsredaktör), Sofia och Katta jobbar på Chic.

Carlos Norlén är fotograf.

Sanna Cederlöf är stylist.

Mia Högfeld är makeupartist.

Hampus och Frida är ihop (och Frida har en blogg).

Jag hade en jättetrevlig kväll och trivdes bra i min orangeblommiga klänning. Jag tog, som du ser, inga kändisbilder, men dem får du ändå på andra ställen. Jag fotar helst dem jag känner och gillar, och mina objekt är kändisar på sitt sätt – i mediesvängen.

Gillar du “riktiga” kändisar kan jag säga att Charlotte Perelli, Pernilla Wahlgren, Johan Pråmell, Carin da Silva, Josefine Sundström, Elin Kling, Lars Wallin och Tomas Brolin var där, liksom Salem Al-Fakir som spelade. Chics succébloggerska uppträdde förstås också. Man kan säga att Al-Fakir var förband åt henne.

23.30. Hemma, lite trött och lite glansig. Klänning: See by Chloé. Skor: Barbara Bui. Hår: Denise på Corinne & Friends. Smink: Ett hoprafs ur necessären.

På tassarna: Essies lack Wicked, som jag köpte i Sydafrika.