Kickis skrivklåda

Första fika: Cashewnötter, två Ramlösa, nektarin och en Gott och blandat till mig. Kaffe och en ljuvlig pestomacka samt Daim till Ingrid.

Sedan vi klev ombord för sextiofem minuter sedan har Ingrid tjatat om att vi ska fika. Hela resan, oavbrutet. Kaffe, nötter, mackor, bullar, godis och kanske lite chips. Hon är det perfekta resesällskapet!

Jag djupdök just i godispåsen, Ingrid svalde just sista tuggan av sin macka. Nu ska vi gå till bistron och köpa lunch.

Linda Rosing, släng dig i väggen! Dina matvraksfasoner är inget att skryta om! Jag och Ingrid kan äta dig under bordet. Och en av oss är inte ens gravid.

Flog till Milano, bilade till Venedig, har hangt har ungefar 36 timmar. Har gatt och gatt, och packar nu ihop bilen for att dra vidare till Monterosso (Cinque Terre). Jag och mitt ressallskap har annu inte bestamt om vi ska kora via Venedig, eller bara stanna i sma pittoreska, toskanska byar pa vagen.  Eller kora direkt och satsa pa att hinna bada pa stranden i eftermiddag. Vi far se. Forst ska ressallskapet packa och komma ner fran rummet. En ar namligen risig i kistan, en annan snigelsnabb, sa jag och Sam vantar i hotellobbyn och forsker att vara talmodiga och snalla. Folk rar ju inte for att de har atit ett daligt skaldjur.

Har bara testat tre sorters salami (Felinon har smakar inte alls som hemma) men ser fram emot mer intensitvt korvatande i Monterosso nar vi har en lagenhet med kok och far handla mat sjalva pa supermercadon.

Venedig ar finare an sist jag var har. Har inte sett nagra doda duvor eller PET-flaskor  i kanalerna den har gangen, bara ett par rattor.

Bast av allt: Igar hittade vi en restaurang med fragolino (smultronvin).

Jag är i Umeå idag igen, men bara över dagen. Ikväll ska jag tillbaka till Stockholm och packa, för sedan ska jag på semester!

En semester under vilken jag ska skriva resereportage visserligen, men ändå. Inte jobba! På en hel vecka! Jag, Sam, Lars och Camilla ska till Italien och cruisa runt landets norra delar med bil. Jag och Lars är ungefär lika intresserade av mat, så vårt syfte med resan är att hitta den perfekta korven. Vi vet ännu inte om det blir salsiccia, salami eller annat. Och så ska vi äta spagetti vongole! (Fuck vete-känsligheten.)

Ååååååh, jag längtar!

En gång i tiden lottade Vecko-Revyn ut en läppförstoring. Det var ett misstag, det blev offentlig avbön och skampåle. Nu är det historia.

Och världen verkar verkligen ha fortsatt att snurra. Inte minst för att nu lottas det ut läppförstoringar igen. På bloggar. Se bara här på Right Now. Och inte en kvällstidning har nappat än, trots sommartorkan på nyhetsdeskarna. Och bloggar kan ju inte jämföras med en snart 75-årig tjejtidning. Dels är Vecko-Revyn en anrik institution som, precis som Frida, har ett ansvar. Och tar ansvar. Medan alla bloggar är snabba att skrika “jag är ingen förebild, jag har inte bett om att få vara förebild” och är så naiva att de inte förstår att man inte väljer att bli förebild, att offentligheten kommer med ansvar. Dels så förstår inte “gammelmedia” vilken makt bloggarna har och tänker förmodligen att “så farligt inte väl inte det där”. Och kanske är det också så att tiden har rullat och ingen orkar bli upprörd över en liten utlottning av ett skönhetsingrepp?

Kissie äter bantningspiller avsedd för överviktiga trots att hon har ett lågt BMI, Right now lottar ut läppförstoringar. Jag tycker det vore lämpligt att någon fler än jag reagerar.

Lövbiff, ägg och tomater.

När vi var i Sydafrika kunde hotellgästerna välja att få lövbiff till frukost. Jättebra! Jag åt mig fyrkantig och var sedan inte hungrig på resten av dagen. Nu när det är så varmt är det svårt att ha aptit överhuvudtaget, och värst är det kanske på morgonen, men jag försöker ändå att käka “riktig mat” även till frukost här hemma. Dagen blir så mycket bättre då.

Hej! säger Sam.

Nina (t.h.) spelar basket med mig. Snubben var någon hon kände.

Igår satte jag, Sam och min väninna Nina oss på Claes på hörnet och drack rosé och åt grillspett med fisk och skaldjur. Underbart! Sam åt först en biffliknande köttbit, men var tvungen att skicka ut den för att den var så seg. Han blev nöjd sedan med spettet.

Vi käkade flera gånger på Claes på hörnet förra sommaren. Maten är lite av ett vågspel – ibland är det verkligen jättebra, men lika ofta har vi varit missnöjda. Hoppas igår var en engångsföreteelse.

Fördrink på Ice bar på Nordic Sea Hotel.

Middag på Kungsholmens ponton, ett favoritställe i Sommarstockholm.

Man skulle kunna tro att jag och Sam var slagna hjältar efter lördagens helkväll, men vi är inte sämre människor än att vi piffade till oss och tog våra italienska vänner till isbaren. Sist jag var där var caperna vita. De nya är blåa och mycket snyggare – Så snygga att jag övervägde att klämma ner min i handväskan. Till middag hade vi bokat bord på Kungsholmens ponton. Jag käkade grillspett och var mycket nöjd! Köttet smakade kolgrillat och var mört som attan, och pommes fritesen var to die for. Frittarna platsar lätt på Topp 3 på den berömda pommes frites-toppen. Till maten kom också en rejäl skål med god och fräsch sallad. Det enda som saknades var egentligen bea.

Sedan promenerade vi Norr Mälarstrand och tittade på folk och varmluftsballonger som höll på att trilla ner (se bilden nedan). Stockholm är ibland så härligt att jag aldrig vill jobba mer utan bara hänga runt i stan.

Klänningstopp, Tommy Hilfiger. Rosa kofta, H&M. Shorts, Oasis. Sandaler från lågprisbutik i Palma. Strandväskan är en present från min italienska väninna, och kommer med matchande necessär och sarong.

I lördags jobbade jag på förmiddagen, men på eftermiddagen hann jag ligga i Rålis.

Där låg ett par som hade med sig en superlurvig katt, och istället för att lägga sig med den i skuggan försökte de bygga skugga åt katten av DN. Och så la de katten på isblocken ur picknickväskan. Djurplågeri eller inte?

På kvällen tog vi en drink på Anglais med våra vänner på besök från Rom.

Francesco och Diana gillade maten på Sturehof.

Det gjorde Sam också (han åt dalarömackan).

Sedan var vi på gårdsfest hos makeupartisten Mia Högfeld. Jag blev påmind om hur bra spriten tar när du har jobbat nästan dygnet runt i en vecka.

Mitt läppglans Color Fever Gloss 125 är från Lancômes höstkollektion Declaring Indigo.

Helgen har jag och Sam ägnat lite åt jobb men mest åt våra italienska vänner Diana och Francesco som har varit på besök. På dagarna har de sight-seeat (Fjäderholmarna, Skansen och så vidare) och på kvällarna har vi släpat runt dem på våra favoritställen och tryckt i dem massor av svensk mat. Diana älskar inlagd sill, Francesco gillar stekt strömming med potatismos.

Fåfängan är mest känd för sin utsikt.

Utlänningen Camilla är mysig.

Lars åt som en häst.

Igår åt jag, Lars och Lars norska tjej Camilla brunch på folknöjet Fåfängan. Det var bra, med dragning åt det lägre betyget okej.

Förrätter: Sill, lax, två sorters salami, skinka, grekisk sallad, med mera.
Varmrätter: Kycklingklubbor, ribs, köttbullar, prinskorv, bacon, äggröra, pannkakor.
Efterrätter: Pannacotta, chokladtårta, ost och kex.
Pris: 225 kronor.

Fåfängans om- och uppskrivna söndagsbrunch är fullproppad. Vi kom en timme innan stängning, då fick vi bord, men det var på håret. Och förutom att man får sitta, är det inte alls bra att komma så sent. Precis efter att vi lassat på tallrikarna första rundan, slutade köket att fylla på serveringsfaten som blivit tomma. Och tillströmningen av människor ger också en rörig och ofräsch känsla.

Maten som finns är bra. Fetan i den grekiska salladen smakar riktig feta – inte salladsost. Pannkakorna gräddas fint av gästerna själva på laggar med plats för sammanlagt tolv åt gången. Köttbullarna är hemtrillade och väldigt goda (inte Moderna Muséet-brunch-goda, men nästan). Salamin är riktig salami – inte medvurst. Utbudet är möjligen lite magert, men för mig som inte äter laktos och för Lars som inte tål gluten var det enkelt att hitta alternativ bland den medvetet tillagade maten.

Jag kan tänka mig att gå hit igen, om vädret är bra och jag kan sitta ute, men gör inga omvägar för fåfängebrunchen. 225 kronor är mycket för så få och så basala rätter.

Fåfängans buffé är praktiskt taget glutenfri. Inte heller så mycket laktos.

Så göra vi som grädda våra pannkakor, tidigt en söndagsmorgon.

Fast när buffén kostar 225 kronor ska det vara dammat på toaletten.

Winston och grodan.

Jag klagar på att jag inte hinner träffa mina vänner tillräckligt, och så är det ju så klart. Samtidigt är det så himla mysigt när vi ses, kvalitetstid, så jag får lite dåligt samvete för allt mitt gnäll. Jag ska för fasen vara glad att jag har vänner överhuvudtaget! Igår var det Carina, Jesper och Winston som jag och Sam fick träffa. Vi åt en inte helt lyckad hembakad pizza två inte helt lyckade hembakade pizzor, drack vin, såg fotboll och käkade godis. Om någon känner till en vete-fri pizzadeg som inte smakar deg eller bli som en seg pannkaka i konsistensen, tar jag gärna emot receptet.

Winston sov de första fem timmarna, med vid ettsnåret piggnade han till.