Kickis skrivklåda

Jag var en av dem som hann läsa en viss programledares blogginlägg där hon avslöjade sin egen och makens otrohet, samt makens älskarinnas identitet. (En annan älskarinna var också omnämnd, men mer diskret.) Bloggerskan är polisanmäld. Jag tvivlar på att hon blir fälld, men bristen på god smak och integritet gör nog mycket skada för henne. Och den intressanta frågan om publicistiska och juridiska regler vid bloggande är på tapeten igen. Är det samma som vid annan publicistisk verksamhet? Var går gränsen för förtal? Vad kan man eventuellt åtalas (och bli dömd) för?

Plötsligt känns dessa frågor än mer aktuella. Ännu hårdare, mer utlämnande och ännu mer på-gränsen-om-inte-över är Katrin Schulmans blogginlägg om Bingo och en av hans ex-modeller som har legat i rättslig tvist. Katrins förmenta outande av modellens beteende borde inte bloggas om. I en riktig publicistisk verksamhet skulle detta aldrig kunna skrivas. Inte för att det är sant, eller för att det är falskt, för det vet vi inte. Men för att det för kränkande.

Jag gillar Katrin. Hon är rak och smart och på något sätt sympatisk (även om hon döljer det ibland). Hennes grej är att säga som det är. Och jag förstår hennes instinkt att säga vad hon säger om det hon har uppfattat som sanning.

Men hon gör fel. Inget juridiskt fel: Hon förtalar inte modellen, eftersom för att förtal ska vara förtal måste personen som förtalas vara anklagad för något olagligt, inte bara något omoraliskt. Hon gör däremot, som jag bedömder det, ett publicistiskt fel, när hon kliver över gränsen för vad som kränker modellens privatliv. Ett fel som kommer att sakna konsekvenser, för pressombudsmän och andra ger sig inte på bloggare, eftersom etik och juridik i sin långsamhet har låtit bloggarna hamna utanför deras kontroll.

Det här är ett problem. Inte bara för journalistbranschen, och för modellen ifråga, utan för oss alla. Vad ska man hålla sig till för regler när inga finns? Och vad händer när det kommer ut information/åsikter/sanning/förtal/kränkningar som inte bör komma ut? Detta händer i en tid när lättviktiga tonårsbloggaren Kissie bloggar om att hon äter viktminskningspiller avsedda för överviktiga vuxna, i en tid när bloggerskor säljer sina åsikter och matar läsarna med smygreklam, i en tid när fler och fler fjortisbloggar för öppna göra-ner-varandra-krig via sin bloggar. Vad säger det om vår samtid?

Katrin kommer att klara sig. Kanske också modellen ifråga. Men vad händer med vårt kulturella och moraliska klimat? Hur gör vi något bra av öppenhet och nya möjligheter för alla att komma till tals?

Kan bli hur bra som helst. Eller så går det åt helvete, ingen vet.

I september ska jag och Sam starta en skönhetstidning på nätet. Jag har hållit på med den parallellt med mitt vanliga frilansande och uppdraget på Frida sedan i mars ungefär. Sam, som ska bygga tekniken, har inte jobbat med den riktigt lika länge, men han lägger å andra sidan in 20-timmarsdagar nu när han är igång. (I fredags jobbade han till sju på lördagsmorgonen, annars brukar han komma i säng redan vid tre.)

Sam är ett jävla geni. Han har ju jobbat med IT sedan början på 80-talet (när vi träffades hade en ett häftigt datanördsjobb i USA) och jag märker att han verkligen vet vad han håller på med. Saker och ting funkar, vilket man inte alltid kan ta för givet när det gäller IT.

Vi har fått några riktigt, riktigt bra personer att jobba med oss. Och vi kommer att ha en grym smyglansering nästa vecka, trots att sajten då inte är färdigfixad än på en månad. Vi ville nämligen absolut ha en sommarfest, så därför festar vi till det fast sajten bara finns i beta-version och för speciellt inbjudna läsare då.

Om du tycker det här låter som ett spännande projekt, läs mer på Daisy Beauty. Där står inte mycket, men du får kanske ett hum om vartåt det lutar. Jag hoppas att du vill hänga med på vår sköna resa ner i krämburkar och puderdosor!

Uppdatering måndag eftermiddag: Good news travel fast, se bara på Dagens Media!

Linneá är inte bara snygg, hon är klok också. Här kommer en blogghälsning från henne:

“Om ni väldigt gärna vill ha praktik hos Kicki men känner att bristen på inkomst är problemet så finns det en lösning: läs kursen Mediepraktik vid Karlstad universitet.

Jag läser den nu under min praktik här och det fina med den är att man faktiskt inte gör så mycket annat än att ha praktik. Du lär dig otroligt mycket om mediebranschen, skrivande och framförallt om skönhetsjournalistik så är det här vad du vill jobba med tycker jag att du ska ta chansen!

Det är inte för sent att söka kursen heller, har du en praktikplats och har läst min 60 högskolepoäng inom media så har du en garanterad plats. För mer info kolla in: http://www.kau.se/utbildning/kurser/MKGA47″

Linnéa är en praktexempel på att du kan lära dig massor och utvecklas massor, om du har huvudet på skaft, är motiverad och tycker om att jobba mycket. Som du dessutom ser på hennes tips ovan så är hon listig också. Känner du att du har dessa kvaliteter? Satsa då på att bli praktikant hos mig, läs mer här.

Linnéa har för övrigt gjort ett jobb i nya numret av Frida, och ett i nästa nummer. Och så har hon intervjuat Laila Bagge för nya numret av Svensk Damtidning som kommer ut imorgon. Sånt får man göra om man är praktikant hos mig.

Min praktikant Linnéa ska fortsätta att jobba med mig, men det finns ändå saker att göra. Enkla saker, till en början, men också svårare uppgifter att växa in i. Så därför lägger jag återigen ut förfrågan om en praktikant:

Här jobbar jag. Bland annat.

Skrivande praktikant sökes!

I mitt arbete som frilansjournalist skriver jag för flera av Sveriges ledande tidskrifter, bland annat Chic, Femina, amelia, Aftonbladet, ToppHälsa och Queen. Jag täcker ämnen som mode, relationer, hälsa, psykologi och trender. Men mest skriver jag om skönhet, bland annat som skönhetsredaktör för härliga Svensk Damtidning. Jag är även tillfälligt inlånad som redaktionell coach för Sveriges enda tonårsmagasin Frida. Tidigare har jag varit chefredaktör på SOLO, redaktionschef och fackchef på Vecko-Revyn och specialtidningschef på amelia.

Jag söker en praktikant som kan börja hos mig mot mitten/slutet av augusti. Du ska vara stresstålig, social, skrivkunnig och flexibel. Du ska vara intresserad av populärkultur, mode och mest av allt av skönhet. Du måste vara målmedveten, ödmjuk och intresserad av att utveckla ditt skrivande. Du ska sluka media i allmänhet och tidskrifter i synnerhet. Som person är jag driven, framåt, rolig och generös. Jag ställer höga krav på både mig själv och andra, och ger också gärna andra möjlighet att utvecklas och lära sig. Beroende på hur länge din praktik varar, kommer du att antingen lära dig mer om media och redaktionellt arbete, eller utvecklas till en fullfjädrad reporter.

Arbetet går ut på att organisera vardagsarbetet, inklusive de hundratals skönhetsprodukter som passerar mitt kontor varje månad, samt att göra research och skriva egna texter. Du behöver ha någon typ av mediautbildning och viss skrivvana. Du måste vara säker på att du vill jobba som skrivande journalist, annars är praktiken bortkastad för mig och framför allt för dig själv.

Praktiken kommer att pågå enligt ök på heltid.

Intresserad? Hör av dig till mig med personligt brev, CV och textprover.

Förlåt för att jag är en dålig bloggare.

Kom ihåg att det är för din skull.

Om du undrar vad jag gör, som du kommer att bli så glad för, så kan du få en ledtråd här:

Vad tror du att det är?

Även om jag är språkpolis och inte kan gå in på en restaurang där menyn i fönstret är felstavad, försöker jag vara förlåtande mot personer som inte har fått samma inställning till språk och skrivande som jag. Jag förstår att bloggar får vara felstavade, i alla fall om personen som bloggar inte jobbar med skrift/språk i någon form. Live and let live, liksom.

Men ibland kan jag inte hålla mig. Som nu när den förtjusande och sympatiska Pernilla Wahlgren bjuder på ett bakom kulisserna-blogginlägg med rubriken “Behind the seans”.

Sug på den, du.

Athena till vänster, på den tiden vi jobbade på Jarowskij.

I nya numret av amelia har en gammal kollega, Athena, skrivit en artikel om hur hon uppfattar “svennar”. Hon radar upp saker som vi “alla” gör, och inte helt sällan lyser hennes egna fördomar helt medvetet igenom. Tolkar jag det som.

Men amelias läsare är inte överens med mig. På hemsidan diskuteras just nu hur förfärligt hemsk Athenas artikel är. “Varför är det ok att driva med och spy galla över svenskar men säger man något liknande om personer av annan härkomst än svenskt så blir man anklagad för rasism och snudd på anmäld?” Säger någon som förmodligen egentligen gärna vill säga rasistiska saker, men inte vågar. Och glömmer att det är skillnad på att slå ur underläge, och på att tillhöra en massiv majoritet och stampa ut alla andra småeldar.

Artikeln är jätterolig på något slags kvinnligt Ali G-vis. För vill man, kan man säga att Athena driver med sina egna (blattars) fördomar. Och vill man, kan man säga att hon är omvänd rasist. Det beror lite på vilka glasögon man väljer att läsa artikeln med.

En förutsättning för att kunna uppskatta den är att man har humor. Tyvärr är det ju lite så och så med den inte bara bland amelias läsare utan bland människor i stort.

En av humorns starkaste krafter är att den tvingas oss att titta på oss själva och andra med nya ögon. Ibland kan den vara provocerande. Det är så populärkultur tar samhället framåt. Den intressanta debatten som har uppstått på amelias hemsida är ett tecken på detta och också ett gott betyg till Athenas artikel.

Vad tycker du om det här? Jag gillar provokationer. Jag gillar ironi. Jag tycker någon jävligt blond bland amelias medarbetare ska skriva en motsvarande blatte-artikel också. Håll grytan kokande! Men vad säger du?

Godmorgon, alla!

Uppe med tuppen… vid 09.20. När jag och nattsuddarna Amalia och Caroline åkte hem från Frida Förlag imorse, efter att ha lagt sista handen vid den nya formen, steg solen upp över Stockholm. Som ett glödande klot hängde den över Djurgården när vi rullade nedför Katarinavägen och dess strålande vy över stan. Trots att jag var trött som en björn, fick jag lyckopirr i kroppen och ooooah:de ikapp med taxichauffören om vilken underbaaaar stad vi ändå bor i!

Nu ska jag skriva en liten rapport över arbetet med Frida, sedan har jag lunchmöte med YSL. I love YSL.

Tips för dig som vill skriva (noveller, romaner, artiklar, rubbet)

1. Känslor är åldersindifferenta. Bästsäljande författarinnan Denise Rudberg sa en gång till mig att man skriver likadant för vuxna som för ungdomar, det är bara åldrarna på personerna och miljöerna som skiljer, men känslorna och problemen är ungefär desamma. Så lås dig inte vid att du bara “kan” eller “vet” vissa saker.

2. Vårda språket. Använd stavningskontroll och var extremt noga med spårk meningsbyggnad komatering och andra formsaker. Sär skrivningar och stvfel imponerar inte på redaktörer.

3. Skriv om det du kan. Texter blir bäst om du gräver där du står, i alla fall till en början. När du får mer rutin, kan du vidga dina vyer.

4. Skriv det du gillar. Gillar du romantik, skriv romantik. Är skräck det bästa du vet? Ja, då så.

5. Öva! Skriv blogg, dagbok, brev, mail, noveller, romanutkast, krönikor, artikelidéer – allt. Får du dessutom någon som du litar på att läsa och ge feedback är det ännu bättre, men att skriva är allra viktigast. Tänk på att det också är förkovring att läsa – böcker, tidningar och annat.

Min kvällsutsikt: Camilla, t.f. chefredaktör på Frida.

Jag har inte tid att blogga så mycket i veckan för på torsdag ska första numret av “omgjorda” Frida lämnas till tryck. Jag har tillsammans med den duktiga redaktionen jobbat fram ett uppfräschat innehåll och en modernare form, och nu lägger vi sista handen vid vårt mästerverk. Därför sitter jag på Frida Förlag och häckar hela dagarna (och nätterna) istället för att blogga. Jag ber om ursäkt för min frånvaro och hoppas att du ska tycka att det är värt det, när du ser Frida nummer 14.