Kickis skrivklåda

På onsdag!

Go to London town, take a walk around, see the many things it can be sound.
Ask a Bobby where, is Trafalgar Square, and I’m sure he’ll get you there.

Ja, det ska jag göra på onsdag till och med måndag, för det är min födelsedagspresent från Sam till mig. Hurra för Sam! Och för mig!

Första fika: Cashewnötter, två Ramlösa, nektarin och en Gott och blandat till mig. Kaffe och en ljuvlig pestomacka samt Daim till Ingrid.

Sedan vi klev ombord för sextiofem minuter sedan har Ingrid tjatat om att vi ska fika. Hela resan, oavbrutet. Kaffe, nötter, mackor, bullar, godis och kanske lite chips. Hon är det perfekta resesällskapet!

Jag djupdök just i godispåsen, Ingrid svalde just sista tuggan av sin macka. Nu ska vi gå till bistron och köpa lunch.

Linda Rosing, släng dig i väggen! Dina matvraksfasoner är inget att skryta om! Jag och Ingrid kan äta dig under bordet. Och en av oss är inte ens gravid.

Frukost dag 1 i Venedig.

Suckarnas bro är numer Sisleys bro.

Utanför San Marco-kyrkan.

Sam är så fin, så fin.

Vaporetti, gondoler, taxibåtar – vanligare än bilar och cyklar.

Vi är hemma. Veckan gick fort, var intensiv och innehöll Venedig, Lago Maggiore, Verona, Parma, en överhettad AVIS-bil, Cinque Terre, Lago Como, Lago Lugano och Milano. Den innehöll också flera sorters salsiccia, ett par minnesvärda restaurangbesök och sköna balkongsittarkvällar med hemlagad mat. Och då har jag inte ens kommit in på shoppingen i designeroutleten Foxtown, sex mil norr om Milano (men jag kan avslöja att jag kom hem med en Fendi-kasse, moahahahahaha!).

Nu är jag tjock, trött… och stressad. Jag håller på med ett jätteprojekt som inte blir klart så fort som det ska jag vill att det ska. Ser fram emot några helgers jobb framöver, kommer förmodligen bara att ha en enda dag ledig under augusti – den 9:e när jag ska se Madonna i Göteborg. Så om jag bloggar dåligt så får du förlåta mig. Du kommer snart, när mitt jätteprojekt blir klart, att förstå varför.

Flog till Milano, bilade till Venedig, har hangt har ungefar 36 timmar. Har gatt och gatt, och packar nu ihop bilen for att dra vidare till Monterosso (Cinque Terre). Jag och mitt ressallskap har annu inte bestamt om vi ska kora via Venedig, eller bara stanna i sma pittoreska, toskanska byar pa vagen.  Eller kora direkt och satsa pa att hinna bada pa stranden i eftermiddag. Vi far se. Forst ska ressallskapet packa och komma ner fran rummet. En ar namligen risig i kistan, en annan snigelsnabb, sa jag och Sam vantar i hotellobbyn och forsker att vara talmodiga och snalla. Folk rar ju inte for att de har atit ett daligt skaldjur.

Har bara testat tre sorters salami (Felinon har smakar inte alls som hemma) men ser fram emot mer intensitvt korvatande i Monterosso nar vi har en lagenhet med kok och far handla mat sjalva pa supermercadon.

Venedig ar finare an sist jag var har. Har inte sett nagra doda duvor eller PET-flaskor  i kanalerna den har gangen, bara ett par rattor.

Bast av allt: Igar hittade vi en restaurang med fragolino (smultronvin).

Jag är i Umeå idag igen, men bara över dagen. Ikväll ska jag tillbaka till Stockholm och packa, för sedan ska jag på semester!

En semester under vilken jag ska skriva resereportage visserligen, men ändå. Inte jobba! På en hel vecka! Jag, Sam, Lars och Camilla ska till Italien och cruisa runt landets norra delar med bil. Jag och Lars är ungefär lika intresserade av mat, så vårt syfte med resan är att hitta den perfekta korven. Vi vet ännu inte om det blir salsiccia, salami eller annat. Och så ska vi äta spagetti vongole! (Fuck vete-känsligheten.)

Ååååååh, jag längtar!

Loppan i Troppan?

Jag har fått veta att jag helgen efter min födelsedag/Thereses bröllop inte ska boka in något, för då ska jag resa någonstans. Jag önskar mig alltid en resa av Sam i present på min födelsedag, men det brukar sluta med att jag ger honom en på hans födelsedag istället (Amsterdam, Berlin). Så jag är överlycklig redan.

Egentligen vill jag säga “vartskavi, vartskavi, vartskavi” en gång i kvarten, men jag är alldeles för mogen för att vara så nyfiken. Jag undrar inte alls en gång om dagen (minst) vart det bär hän. Inte alls. Och eftersom jag är fullständigt obrydd och inte alls letar efter ledtrådar till det hemliga resmålet, så hoppas jag att inte du heller bryr dig. Sånt här är ju inget att hetsa upp sig över. Så:

Hotellet vi bodde på, Byblos.

Där ligger världsberömda nattklubben Cave de Roy, där inredning är samma som på 60-talet.

Sisley-spaet var fruktansvärt bra. Jag förstår att de flyger dit journalister från hela världen för att visa upp det. Åker jag dit igen är den 90 min ansiktsbehandlingen ett måste! (240 Euro.)

Vid en pagoda på hotellet Pan Deis gård.

Där drack vi rosa champagne.

Och åt god asiatisk mat…

… med trevliga människor.

Jag hade badkläder på, så jag tog ett dopp mitt i rundturen.

I fredags eftermiddag, efter exakt en och en halv timmes solande, promenerade vår skandinaviska grupp till hotellet Pan Dei för lunch med mannen som varit borgmästare i St Tropez i 20 år. Pan dei är ett så fruktansvärt bra hotell att jag nästan inte vill blogga om det utan hellre ha det för mig själv. Men min mamma har lärt mig att man ska dela med sig, då här har du trots allt bilder.

Efter det, var det dags att flyga hem igen. Jag gjorde det mesta av det fria vinet i SAS Econoflex. Och det var ju tur, eftersom SAS hade haft sönder min (Sams) Victorinox-resväska. (När vi kom från Köpenhamn hade SAS haft sönder min okrossbara Samsonite-väska också. Två kvalitetsresväskor förstörda på mindre än tre veckor.) Jag var tvungen att reklamera den vid ankomst mitt i natten och jag därmed missade sista Arlanda Express, som jag redan hade köpt biljett till. Istället fick jag ta en taxi för 490 kronor. Hade jag inte varit på snusen hade jag varit sjukt aggressiv vid kvart över ett-tiden inatt. Det är ju inte som att jag inte är trött efter att ha levt loppan i Troppan.

Hittade en labradorvalp på Kastrup. Den var tyvärr inte till salu.

Middag på Spoon, en av Alain Ducasses restauranger.

Rosa champagne på La Maison Blanche.


Där vi också dansade till Abba.

Idag hummar jag lite på “Take my breath away”, och då inte för att jag är kär i en tuff stridspilot utan helt enkelt för att det smakar illa i munnen.